Sjöviksskolan i Årsta i södra Stockholm.

”Verken ska vara något man har en relation till genom hela sin skolgång”

Hur skapar man konst för en skola? Hur ser processen ut och vilka frågor väcks? Hur ser samarbetet med elever, lärare och skolledning ut? Vi frågade Bella Rune, konstnär och professor i konst på Konstfack som tillsammans med Jonas Nobel skapat verk för två nybyggda skolor, Sjöviksskolan i Årstaberg, Stockholm och Svealundsskolan i Örebro.

I Sjöviksskolan i Årstaberg finns ert verk Träningsläger för föreställningsförmågan, kan du beskriva det?

Träningsläger för föreställningsförmågan handlar om att kunna tänka sig sånt som inte finns i världen, hur vi övar upp det tänkandet och hur vi kommunicerar det till andra människor. Sjöviksskolan är en stor skola där vi fick möjlighet att komma in tidigt i processen. Det gav oss möjlighet att arbeta med golven – en totalt 1000 kvm stor yta som sträcker sig genom hela huset från matsalen, gymnastiksalen till entréerna. Träningsläger för föreställningsförmågan har på så sätt inte en specifik plats utan man rör sig över det med sin kropp, berättar Bella Rune.

Bella Rune.

–Vi valde att arbeta med materialet Terrazzo, en blandning av cement och stenkross som man slipar upp det så att man ser stenen som bitar i ett mönster. Man kan också färga materialet så att det så att det får olika nyanser. Det är ett gammalt material som använts som golvbeläggning sedan antiken. I golven har vi skapat olika former som utgår från de redskap som arkitekter använder för att presentera sina visioner; plan, sektion, elevation och fasad. Förutom golven finns det också ett antal skulpturer placerade runt om i byggnaden som fungerar lite som en hinderbana för fantasin.

Hur såg arbetsprocessen ut?

–På Sjöviksskolan hade vi en lång process med elever i årskurs fyra och lärare. Samtalen har bland annat handlat om tid. Eleverna har haft frågor om hur länge verken ska finnas skolan. Så vi har pratat om att konstverken kommer att finns kvar långt efter att vi inte finns längre. Jonas och jag finns också med själva i en 3D-printad modell av skolan där vi står som skalmodeller. En annan aspekt av tid är att eleverna har hela sin skolgång här från årskurs ett till årskurs nio. Vi har placerat verken i olika ögonhöjd så att barnen kommer att uppleva verken olika i takt med att de växer. Vi har också försökt tänka in att verken ska vara något som man har en relation till genom hela sin skolgång, beskriver Bella.

–Vi har fortsatt kontakt med skola så jag vet hur elever och lärare har tagit emot konsten och diskussionerna som följt. Träningsläger för föreställningsförmågan kräver inget svar, det är inte gåta som ska knäckas runt verken utan de inspirerar mer till att man själv ska börja tänka över olika saker, dra iväg i fantastiska parenteser eller sidospår, säger Bella.

Terrazzo-golvet i Sjöviksskolans entré.

Svealundsskolan i Örebro öppnar för elever och lärare nu till höstterminen. Vad har ni arbetat med där?

–Där tänkte vi på vad det innebär att se och titta – perception. Verket tar sin utgångspunkt boken Fåglar i Sverige. Det är en av våra favoritfågelböcker, skriven av Erik Rosenberg, som vi upptäckte var från Örebro. Den beskriver fåglarnas personligheter och deras läten och beteenden som individer och inte som ”avfågeliserade”, anonyma representanter för en art, säger Bella.

–På ett tidigt möte med skolpersonalen var det någon som sa att de inte vill ha verk med starka färger. Då började vi fundera på fåglar, som ju inte upplevs som jättefärgstarka men om man tittar närmare så är de ändå det. Det blev ett sätt att titta på färg och tänka på att vi alla ser världen på olika sätt. Och att fåglar i sin tur ser världen med andra spektra än vad vi människor gör.

–Till slut valde vi slumpmässigt tre fåglar, som råkade visa sig utanför mitt ateljéfönster när vi satt och skissade –blåmes, stenknäck och nötskrika.

Svealundsskolan i Örebro.

Vad har dom för personlighet enligt Rosenberg?

–Blåmesen är en kaxig lite jävel, orädd och liten. Nötskrikan är vansinnigt vacker, men med ett väldigt fult läte. Den är ful i mun. Stenknäcken är lite av en mystiker med sin stora näbb och bortvända personlighet, berättar Bella.

Hur är fåglarna gestaltade?

–Vi funderade ganska mycket på fjäderdräkten och skapade ett slags system där alla fjädrar är lika stora men placerade på olika sätt längs linjer som är en blandning mellan ett notsystem och el-ledningar, som fåglar ju ofta sitter på. Det är en idé om ljud, noter, system och färger. Fåglarna ligger och guppar mellan föreställande och abstrakt – för en del är det väldigt tydligt att det är fåglar och för andra är det mer former med intressanta färger.

–Fåglarna sitter på en stor vägg i skolans entréhall, där det längs fönsterpartiet hänger en stor cirkel av Swarovski-kristaller som bryter ljuset och kastar regnbågar över hela rummet när solen lyser. Här finns också en konstruktion, ett slags lampskärmsskelett, formad som en stor kikare som man ser igenom men som påminner en om att man riktar blicken, beskriver Bella.

Hur har det varit att arbeta med projekten?

–Det har varit fantastiskt att få arbeta i två så olika nybyggda miljöer, palats som byggs för barn i dag, säger Bella.

Bella Rune och Jonas Nobel finns själva kvar i konsten på Sjöviksskolan.

Hör Bella berätta mer om varför vi har konst i skolan och hur den fungerar i den kontexten i vår podcast Arwidsson Talks.