Simhallen i Växjö från 1971, ritad av Åke E. Lindqvist.

50-års jubilerande simhallen i Växjö riskerar att rivas, och vår styrelsemedlem arkitekturhistorikern Martin Rörby har engagerat sig i frågan om att istället renovera byggnaden, som har högt arkitektoniskt värde.

Vad är unikt med simhallen i Växjö?

– Simhallen är typisk för de högklassiga idrottsbyggnader som skapades i Sverige under decennierna efter andra världskriget, säger Martin Rörby. Den stod färdig först 1971 och utmärker sig också med ett mer abstrakt formspråk, där materialen – transparent glas, betong och plåt – bidrar till en välgörande rättframhet. Inte minst är det tydligt ut mot Växjösjön, med det stora bassängrummet med helt uppglasade väggar under ett dramatiskt stigande tak med en kraftig sarg. Och de prefabricerade betongelement som utgör fasaderna till entréhallen och omklädningsrummen, har en unik utformning med tunna, horisontella och nästan blanka revärer i kontrast mot den i övrigt grövre ytan.

Martin Rörby.

Varför tycker du att den bör bevaras?

– Med det höga arkitektoniska värde simhallen har, i kombination med att den utgör en av Växjös verkliga märkesbyggnader, finns det all anledning att värna byggnaden för framtiden. Att arkitekten, den idag oförtjänt bortglömde Åke E. Lindqvist, dessutom var en av de vassare i vårt land under den här perioden gör ett bevarande än mer angeläget. Det ska i sammanhanget också betonas att simhallens tekniska status är betydligt bättre än det framställs av dem som lokalt förespråkar en rivning. De nya funktionsbehov som finns skulle relativt enkelt kunna tillgodoses genom en tillbyggnad. Och där har ju Växjö redan tidigare visat vägen med Schmidt Hammer Lassens eleganta utvidgning av Erik Uluots stadsbibliotek från 1966!

I diskussioner om att riva eller renovera – vad tycker du att man brukar missa?

– På samma sätt som vi idag har fått en flygskam, håller det nu också på att utvecklas en rivningsskam. Med de hållbarhetsmål i stort och smått som vi nu måste uppnå för att kunna säkra vår planets överlevnad, anser jag därför att det idag är otänkbart att överväga rivning av i grunden fullt fungerande strukturer. Visst måste byggnader underhållas – slit och släng duger inte längre – men om de inte längre bedöms kunna fungera för sina ursprungliga ändamål, måste det vara en hederssak att istället hitta nya användningar. Här behöver vi utveckla en ny yrkesgrupp, ”byggnadsmatchare”; kanske kan en och annan ”rivningsgeneral” då också hitta en ny mening i tillvaron…

En lokal grupp som har engagerat i frågan om att bevara simhallen i Växjö har även gjort en film under Martin Rörbys studiebesök, den hittar ni i deras facebookgrupp.