sociala obligationer

Intresset börjar öka för sociala obligationer, framförallt från institutionella investerare som pensionsbolag. Foto: Gettyimages.

Investering för samhällsförändring

Sverige ligger i framkant när det gäller gröna obligationer men efter när det gäller sociala obligationer. Men vad är egentligen sociala obligationer och vad kan de göra för nytta? Med mer utveckling skulle de kunna bli ett viktigt instrument för att finansiera investeringar i sociala frågor, visar ekonomiforskaren Sophie Nachemson-Ekwall i en rapport.

Sophie Nachemson Evall. Foto: Nicklas Gustafsson

De gröna obligationerna, som växer i Sverige när allt fler företag tar fram gröna ramverk för sin verksamhet, kan till exempel sättas upp så att en viss del av pengarna går till att investera i bättre isolerade bostäder som sänker koldioxid-utsläppen med x procent. Detta följs upp varje år i en rapport till investerarna och efter tre eller fem år när obligationen har förfallit vet man om de levererat. I en social obligation kopplas istället sociala åtaganden till pengarna, men det som är svårare än för gröna investeringar är att det inte finns en internationell standard att luta sig mot, som koldioxid-utsläpp.

I sin rapport “A Swedish market for sustainability related and socially labelled bonds: Institutional investors as drivers” beskriver Sophie Nachemson-Ekwall vad som är svårigheter och möjligheter med sociala obligationer.

– När det gäller koldioxid i atmosfären är alla överens om vad vi mäter. Men med ett socialt mål ska vi adressera ett generellt samhällsbehov som påverkar en tydligt utpekad grupp där en åtgärd ska generera ett i förväg mätbart utfall. Det kan vara till invandrarkvinnor i utanförskap som får jobb, säger Sophie Nachemson-Ekwall.

Att åstadkomma det är förstås komplext på flera sätt, och det går inte att enkelt kopiera vad som görs i andra länder har gjort, för att både förutsättningarna och hur man organiserar sig är olika, plus att vad som är relevanta sociala frågor ser olika ut.

– Tillgång till rent vatten är inte en svensk fråga, eller sophantering. Men att ge hemlösa barn en bostad är en social investering. Det viktigaste är att resultatet gör skillnad för samhället. Fastighetsägare som hyr ut en lägenhet till en hemlös barnfamilj genererar större värde än bara vad fastighetsägaren får ut i hyra. Krångligare än så behöver det inte vara med sociala investeringar.

Man gör det ofta mer komplicerat än vad det är. Att se till att barn går ut skolan med godkända betyg, det är inte rocket science. Vi vet redan vad som behövs, och att tidiga insatser både kostar mindre och har effekt på samhällsnivå. Ändå sker det inte. Det beror på att olika delar av kommunal förvaltning inte samarbetar som de borde och att det inte finns tillräcklig finansiering för förebyggande insatser.

Var kommer ditt intresse för den här frågan ifrån?

– Jag har under lång tid varit väldigt kritisk till kortsiktigheten på aktiemarknaden. Problemet i Sverige är en väldigt stor offentlig sektor på ena sidan och näringslivet de vinstmaximerade aktiebolagen på den andra, som ofta beskrivs som – två extremer där den ena anklagas för ”socialisering” och den andra för ”vinstmaximering”. Däremellan finns en väldigt liten tredje sektor, ofta idéburen och där flera olika ägarmodeller med andra ofta mer samhällsnyttiga målfunktioner samsa. Jag tror det vore värdefullt om vi även tittade allt från personalägande till sociala företag. Men för det krävs långsiktighet. Sverige saknar en finansiell stödstruktur som möjligör sociala investeringar. Vi har bara affärsbanker, i andra länder finns både fler kooperativa banker och statlig sociala investeringsfonder.

Sophie Nachemson Ekvall menar att vi även har ett problem med mikrofinansiering – de som inte hittat på en ny spännande app kan inte få lån, fast de kanse är goda lånebetalare, för att kalkylen inte är lika spännande.

I sin rapport vill hon bland annat belysa vilket kraftfullt verktyg våra gemensamma investeringar i pensionsfonderna skulle kunna bli:

– 40 procent av dina och mina besparingar i AP fonder och i pensionsbolag ligger i obligationer. När det gäller pensionsbolagen ligger 60 procent i svenska obligationer. Om vi får de investerarna att engagera sig i sociala åtagande kan de spela en enorm roll för vår samhällsutveckling.

Hittills har investeringar i social hållbarhet handlat mest om innovation. En del av förklaringen till det, menar Sophie Nachemson-Ekwall, är att våra upphandlingsregler är så låsta på pris. Det har däremot gått att göra undantag för innovation, som då hamnar under investeringar på forskning och utveckling.

– Systemet formar ett visst sätt att bete sig, men det som vore verkligt innovativt är att tillföra nya pengar till kommunerna.

Vad krävs för att sociala obligationer ska komma igång i Sverige?

– En stor hämmande faktor är att kommunerna tvekar. Det behövs ett nationellt kompetenscenter dit kommunerna kan gå för att få hjälp att sätta upp indikatorer på sina utmaningar. Det pågår arbeten med att ta fram ramverk, bland annat hos Malmö stad och Kommuninvest. När de är på plats kan sociala obligationer bli ett verkligt potent instrument för att få in sociala åtaganden i allt det vi investerar i.


Obligationer

När du köper en obligation lånar du ut pengar till den som ger ut obligationen. I Sverige är det staten, bolåneinstitut, banker, kommuner och några större företag som lånar pengar genom att ge ut obligationer. Som privatperson kan du köpa privat- eller premieobligationer. (Källa: Konsumentverket)

Sociala obligationer

I international capital market associtations (ICMA) Social Bond Principles, SBP, ges exempel på kategorier:

  • Prismässigt överkomlig grundläggande infrastruktur, till exempel rent dricksvatten, avloppssystem och transporter
  • Tillgång till tjänster som hälsovård, utbildning och yrkesutbildning, sjukvård, finansiering och finansiella tjänster
  • Bostäder till överkomliga priser
  • Skapande av sysselsättning genom lån till små och medelstora företag samt mikrofinansiering
  • Tryggad livsmedelsförsörjning
  • Socioekonomisk utveckling och självbestämmande

Exempel på målgrupper är personer som lever under fattigdomsgränsen, som lever i utanförskap, personer med funktionshinder, migranter och flyktingar, lågutbildade och arbetslösa.