Vilda djur i staden

Hur står sig djurens rättigheter när vi planerar våra städer? Ska vi ha stora parker i städerna eller många små för att de vilda djuren ska trivas?  Vilken stadsplanering är bäst för djuren och vilken forskning saknar vi? Marcus Hedblom på SLU är engagerad både i fåglar och däggdjur i våra städer och hur beslutsprocesser kan bli bättre.

Text: Kris Johnson-Jones

Parker är viktiga mötesplatser och hjälper oss människor att må bra i både kropp och själ. Men hur bra är vi på att samsas med andra arter? Vilka rättigheter har de vilda djuren i staden egentligen? Det vet Marcus Hedblom, som är universitetslektor på Institutionen för stad och land på SLU:

– Det är hela tiden en förhandlingsfråga – några arter ligger under EU:s art- och habitatdirektiv – som till exempel större vattensalamander – säger man vattensalamander till planerare så sätter oron igång för ökande kostnader och eventuella stopp för stora byggprojekt. Även många fladdermusarter är skyddade, men de är våra att inventera. Det är också ofta svårt att avgöra hur viktig just en specifik skog är för en population av fladdermöss så trots att de kanske använder skogen så exploateras den. Men samhällsnyttan går i princip alltid före djurens rätt. Ta Ulleråker, här i Uppsala till exempel – där det växer 300 tallar som alla har en omkrets över tre meter och ett flertal är över 300 år gamla. Det finns arter som bara framträder när träden är över 150 år, men de stora flertalet kommer att huggas ner när man ska bygga nytt, trots att det finns unika naturvärden, säger Marcus Hedblom.

Samma sak blir det i nya sydöstra staden när 25 000 bostäder ska byggas intill ett Natura 2000-område. Stora områden med höga naturvärden kommer exploateras. Det finns konventioner om biologisk mångfald men när det väl ska fattas beslut väger de lätt mot samhällsekonomin. I skogsbruket har man börjat prata om att den biologiska mångfalden ska likställas produktionen, eller åtminstone ha mycket större vikt i skogslandskapet och kanske borde man tänka likadant i planering? Men någonstans behöver vi bygga och hur ska vi då kunna ta full hänsyn till den biologiska mångfalden? Och vad är bäst? Ska en stad vara extremt tät med stora gröna ytor – eller är det bättre med många utspridda grönytor? Svaret, menar Marcus Hedblom, är både och.

– Ekologin får kritik för att man inte kan ge ett rakt svar och för att man kommer in för sent – men det finns ändå ganska tydliga linjer att följa, som att spara större och bredare korridorer av bra kvalitet – ju mer man kan bevara desto bättre. Det finns många exempel där man i tidigt skede visat tydligt på de biologiska värdena på en plats men där man ändå inte har tagit hänsyn till det genom hela processen.

– Det finns så många goda intentioner, hållbarhetsmålen säger att vi ska bevara grönt i städer och enskilda städer sätter upp mål men ändå ser man att det gröna minskar, för städerna vet inte hur man ska göra. Jag tror att man tappar det i planeringsdelen, det är någonstans i processen det blir fel.

Marcus Hedblom som själv har gått mellan jobb i kommun och akademi har nu sökt pengar för att undersöka den här processen. Om det blir finansierat skall han samarbeta med både Boverket och Naturvårdsverket.

– Det finns förstås bra exempel – kommuner som Örebro sticker ut, även Umeå, Malmö och Kristianstads vattenrike har lyckats för att nämna några. Men det är en väldig pedagogisk utmaning att förklara varför det är viktigt. Har du ett område med höga kvaliteter för djur och natur upplevs det som mer tilltalande av oss människor också. Områden med fler arter påverkar människors hälsa positivt, det vet vi. Men det pågår en negativ loop där naturen i städer där vi bor minskar, vi får mindre kontakt, minskad förståelse för naturen och blir mer rädda för naturen. Vi tycker att naturen är jobbig.

Vad borde vi forska mer på enligt din mening?

– Vi borde titta på däggdjuren, hur de rör sig, hur de förhåller sig till andra vilda djur och hälsotillstånden till exempel på de rådjur som finns i våra städer. Hur mår igelkottar i stadsmiljö när folk har mer städade trädgårdar med sten och trädäck snarare än buskar? Varför har vi så lite ekorrar? Och vi har jättemycket data på fåglar men inte på fåglarna i våra städer. Jag gjorde en stor inventering för 18 år sedan och gick nyligen tillbaka till mitt data. Det visade sig att fågelpopulationerna i städerna mer och mer liknar varandra snarare än de liknar fåglar i den omgivande naturen. Städerna homogeniserar fågeldiversiteten; i alla städer finns samma tio arter av fåglar.

Marcus Hedblom är även engagerad i uppstarten av det nya forskningsprojektet NorDark, ett tvärvetenskapligt initiativ som tittar på effekterna av artificiellt ljus i stadsmiljöer.

– Vi på SLU vill sätta upp viltkameror för att se vad det finns för djurliv i våra städer och hitta belysning som är bra både för djur och människor. I en studie i Holland har man kommit fram till att ett rött ljus är bra för fåglarna. Det kanske är något vi kan förändra för att rädda djurliv.

Sverige är ett av de ljusaste länderna på jorden, med långa ljusa dagar på sommaren och på vintern lyser vi upp vägar även där ingen går. Det gör att fåglar får ett ändrat beteende – de börjar sjunga mycket tidigare på morgonen och sjunger senare på kvällen, vissa dras till ljuset och andra drar sig undan.

– Ljussättning i städer kan fungera åt båda hållen och främja vissa djurs rörelser, till exempel kommer vi med all sannolikhet att ha ett större problem med vildsvinen. Men än så länge vet vi väldigt lite om detta, alla våra svenska grodarter är hotade men vi vet inte mycket om hur de påverkas av ljuset.

Marcus Hedblom berättar att det även finns förvånansvärt lite systematisk forskning som studerar  hur det ser ut före och efter en byggnation, vad som händer med arterna på en plats efter 10 eller 20 år. Bullernivåer och utsläppsnivåer tittar vi på, för det har EU bestämt, men man följer inte biodiversiteten.

– Arter rapporteras men det görs inte systematiskt, enskilda kommuner gör biotopkartor och SCB får då och då i uppgift att titta på grönytor men de ändrar sin metod. Det är synd att ingen myndighet ger någon i uppdrag att göra detta mer systematiskt. Man skulle till exempel kunna följa ett enskilt område och inventera skolgårdar, parker och villaträdgårdar. Men stadsmiljöer är inte prioriterat av Naturvårdsverket, det kräver en massa resurser och ger inte tillräckligt mycket här och nu.

– Landskapsarkitekter på kurser som jag håller ställer precis de här frågorna som du ställer nu, fokus har förflyttats hos studenterna på senare tid från design till djur och natur. Vi har mycket arbete kvar att göra för naturen nära oss, både för dess egen skull och för vår skull. Inte minst om urbaniseringstrenden bara fortsätter, säger Marcus Hedblom.