Av: Henrik Poppius 

För hundra år sedan kastade en entusiastisk, nybliven byggnadsingenjör loss och blev sin egen – Olle Engkvist Byggmästare. Tiden var den rätta, marknaden hade lugnat ner sig efter allt tumult kring första världskriget. Sverige och Stockholm behövde bostäder, mängder med bostäder. Folkhemmet växte fram, arkitekturen upplevde glansdagar och ekonomin återhämtade sig. Den fattige murarsonen blev snabbt en kändis och hans namn syntes på de högsta och de största byggnadsställningarna landet runt, inte minst i Stockholm. Han blev så småningom en riktig storbyggmästare och skapade en av landets största förmögenheter – baserat på ett starkt personligt engagemang med inriktning på socialt, ansvarsfullt och hållbart byggande.

Just på den punkten särskilde sig Olle Engkvist (1889–1969) från många andra samtida byggmästare och fastighetsägare. Han deklarerade tidigt att ”byggnadsyrket kräver personlig ambition samt moralisk och ekonomisk kvalifikation av sin utövare. En byggmästare bör dessutom – i synnerhet om han går in för bostadsbyggande – ha en social syn på sitt yrke.” Spekulationsbyggare göre sig icke besvär! ”Kärleken till pengar får på inga villkor gå före kärleken till uppgiften!”

Hans program var mångsidigt och strategin byggde på flera grundstenar. Olle Engkvist byggde alltid med hög kvalitet, både vad gäller materialval och utförande. De flesta av hans hus finns kvar och fungerar fortfarande väl. Återkommande var tegel i stommar och fasader, lägenheterna fick klinkers i hallar och helkaklade badrum. Solljus och vädringsmöjligheter var självklara krav.

Han samarbetade alltid med de mest välrenommerade arkitekterna – från Ragnar Östberg och Cyrillus Johansson till Hakon Ahlberg, Sven Markelius, Paul Hedqvist, Nils Einar Eriksson och Uno Åhrén. Så småningom blev Backström & Reinius hans trogna följeslagare. Inriktningen var god arkitektur, både exteriört och invändigt, för att skapa ljusa, luftiga, väldisponerade och yteffektiva planlösningar – som kunde erbjudas till rimliga hyror. Engkvist eliminerade mer än gärna jungfrukammare, serveringsgångar och hallar till förmån för mer nyttiga ytor.

Olle Engkvist byggde helst visionärt och framtidsinriktat. Han drog sig inte för att pröva nya bostadsformer, både socialt och estetiskt, och investerade storskaligt i oprövade hustyper. Här fanns en förmåga att locka fram goda lösningar från sina arkitekter. Han var intensiv och krävande, ofta var utbytet hetsigt men också fyllt av glädje och humor. Stjärnhusen och terrasshusen i Gröndal och Per Albin-husen i Ålsten är några tydliga exempel på vågade satsningar.

Han drog sig inte heller för att bygga varierat, omtänksamt och personligt trots högre kostnader. Han kostade gärna på utsmyckningar av erkända konstnärer och lät de bästa trädgårdsarkitekterna planera parkmark och förgårdar – Walter Bauer och Sven Hermelin anlitades återkommande. Ett exempel är familjehotellet i Nockebyhov som slingrar sig fram i naturen, den låga och utsträckta längan har 18 trapphus, alla med hissar. Den relativt dyra lösningen medförde en fin anpassning till naturen. Området runt Sjöbjörnsvägen i Gröndal bebyggdes med många olika hustyper som gav en intim småstadskänsla.

Olle Engkvist satsade mer än någon annan på byggnader fyllda med service och gemenskap. Han ansåg att ett flerfamiljshus redan i grunden är en gemensamhetsanläggning och utvecklade koncept med service, avlastning och gemensamma ytor. Han säkerställde att ingen blev påtvingad någon gemenskap, ingen arbetsplikt, enbart avlastning i vardagen och med en särskild blick på kvinnornas situation. Han skapade möjligheter att motverka social ensamhet. Han byggde kollektivhus och familjehotell fyllda med service – restauranger, festmatsalar, klubbrum, daghem, fritidshem, servicebutiker, reception, porttelefoner, gymnastiksalar, hobbyrum, fotolab, lekplatser, sjukvård. Husen byggdes så att hyresgästerna kunde gå invändigt i uppvärmda utrymmen för att nå de olika servicefunktionerna och övriga lägenheter. Han blandade gärna olika lägenhetstyper, från ett rum och kokskåp till etagevåningar om fem rum och kök, för att få en mix av hyresgäster.

Storbyggmästaren strävade alltid efter att bygga rationellt och kostnadseffektivt. Han reste utomlands, bland annat upprepade studieresor till USA, för att hitta de mest effektiva metoderna. Införde tidigt seriebyggen, de hårt specialiserade arbetslagen gick från hus till hus. Här fick han pröva sig fram, trots fackets motstånd. I slutet av 1930-talet lyckades han genomföra denna effektiva metod i samband med att LM-staden i Midsommarkransen uppfördes med ca 1.000 lägenheter. Målet var att hålla ned hyresnivåerna. Han strävade alltid efter obyråkratiska arbetssätt och argumenterade högljutt och ihärdigt för att minska regleringar och styrning från myndigheter. Olle Engkvist byggde upp en effektiv organisation som i stort sett alltid höll budget och byggde enligt uppgjorda tidplaner.

På det personliga planet hittade han tidigt en egen profil och expanderade snabb efter starten 1923. Han gjorde sig snabbt känd för sin ärlighet och underhöll livet ut en mängd goda relationer. Energin och rastlösheten höll i sig långt upp i åren. Effektiv, ekonomisk, obyråkratisk och frispråkig märktes han i många sammanhang. Allt skulle göras med högsta kvalitet – hållbart och långsiktigt – och han gav aldrig upp sitt favoritmaterial, teglet. Så fort det var möjligt skulle det muras! Hans fingertoppskänsla för det estetiska fanns alltid med. Här fanns en passion att bevara gamla värden och samtidigt kraftfullt utveckla arkitekturen framåt.

Arvet efter Olle Engkvist innehåller både samhällsnytta och kulturhistoriska värden. En betydande del av hans byggnader är kulturminnesmärkta i olika sammanhang. Arkitekten Leif Reinius ansåg att Olle Engkvists djärva fantasi, experimentlust och produktiva initiativkraft gjorde honom till en av byggandets färgstarkaste förgrundsfigurer i hela landet.

På många sätt är han en förebild. Han visade hur ett genomtänkt byggande skapar långsiktiga värden. Det går att bygga hållbart med hög kvalitet – och bli framgångsrik (och förmögen!) Hur står det till med dagens visioner och dagens byggande? Vem är nästa Olle Engkvist?

Henrik Poppius, civilingenjör och företagsrådgivare, är aktuell med boken Olle Engkvist – folkhemmets storbyggmästare. Det är en berättelse om den fattige murarpojken som blev förmögen stor­byggmästare. Han byggde allt från Per Albin-husen i Ålsten, smalhusen i Hjorthagen och stjärnhusen i Gröndal till Bonnierhuset, Skatteskrapan, amerikanska ambassaden och Farsta Centrum – och bidrog sam­tidigt till utvecklingen av Stockholm och samhället på många andra plan. Han var en sann byggare av folkhemmet, en initiativrik, pålitlig och kvalitetsmedveten visionär. Boken omfattar 287 sidor, är rikt illustrerad och utgiven på Carlsson Bokförlag.