Att gräva i byggbranschen

För andra gången i rad gick Olle Bengtzon-priset till Sydsvenska Dagbladet. Denna gång för granskningen av oegentligheter i två bostadsrättsföreningar i den så kallade Kinesiska muren i Malmö. Vi bad Sandra Stendahl som är chef på Sydsvenskans nyhetsredaktion berätta om hur de jobbar.

Vad är hemligheten bakom ert lyckade grävarbete?

– Det är egentligen ingen hemlighet för vi skryter gärna om det, säger Sandra Stendahl. Vi har ett sätt att arbeta som är väldigt systematiskt. Vårt grävnav har sex reportrar, tre på Sydsvenskan och tre på vår systertidning Helsingborgs Dagblad.

Tanken med upplägget är att det just ska vara ett nav där man hämtar specialkompetens – några av landets bästa grävreportrar jobbar på Sydsvenskans grävnav – och att kunskapen sedan ska spridas vidare på hela redaktionen.

– I fallet med reportagen om kinesiska muren jobbade Dan Ivarsson från grävnavet tillsammans Erika Oldberg på Malmöredaktionen efter ett tips som vi förstod kunde bli något. Det blir aldrig så att man dränerar en redaktion helt på kraft utan vi avsätter oftast en viss tid i början, en vecka eller två, när reportern lyfts från sitt vanliga beting.

Arbetsmodellen gör att de extra grävresurserna kan sättas in på olika ställen, det kan vara på sporten, kulturen eller på en lokalredaktion.

– Organisatoriskt är det ett väldigt smart sätt att jobba, säger Sandra Stendahl, och en av fördelarna är att alla kan gräva. Många redaktioner har gått i fallgropen att ha ett gäng grävreportrar som stängs ute från den vanliga nyhetspulsen. Med vår modell blir inte grävreportrarna någon elitgrupp utan kompetensförstärkning, och alla känner att de kan gräva.

Det handlar också om fysiska förflyttningar där en grävreporter sitter tillfälligt på tidningens Lunda-redaktion eller sporten eller att en allmänreporter sitter en period i grävnavets hörn på redaktionen.

– Nyligen gjorde vi ett gräv där en breaking news-reporter, som i vanliga fall bevakar händelser kvällstid från webbdesken, fick ett tips och tillsammans med en grävare kunde göra ett avslöjande om Migrationsverket. Det blir en moralhöjare för alla. Gräven är en del av vårt ordinarie arbete – de ingår i vår tallriksmodell, och det gör att det verkligen blir av.

Vad har du för tips till en mindre redaktion som vill satsa mer på grävande journalistik?

– Jag tror på att jobba i team och bestämma sig för att det får ta tid. Givetvis märks det även för oss att någon är borta från det vanliga nyhetsarbetet. Men reportrarna täcker upp för varandra, och ska känna att det är värt ansträngningen, för nästa gång kanske det är jag som får göra ett gräv.

– Fokus är jätteviktigt, att bestämma sig för att det här är ett jobb som vi behöver göra just nu. Visst kan man behöva kasta om, men en liten redaktion bör inte ha två gräv igång samtidigt utan hellre ta det hela vägen i mål innan man börjar på nästa.

– När vi har en idé eller får ett tips då gör vi en förstudie och testar, gör research, skriver en drömrubrik och ställer upp en tes. Vi funderar sedan på hur mycket tid och resurser som skulle gå åt, vilken minimi- och maxinivå som grävet kan göras på. Först efter det bestämmer vi om vi ska gå vidare, i förhållande till allmänintresset eller om det möjligt att bevisa så kanske idén faller.

– Jag tänker framförallt att man inte ska vara så himla rädd, eller tro att grävare har en visst sorts kavaj och presskort i hatten. Alla journalister har ett grävande förhållningssätt. Men man kanske kan börja med en ganska rak grej; ett grävreportage är ju ett missförhållande som är okänt och som får ett avslöjande. Det måste inte alltid vara de klassiskt manliga ämnena, man kan tänka lite bredare också.

Hur lönar sig era grävjobb; vilka är läsarnas reaktioner?

– Vi mäter allting på längden och tvären och det våra läsare verkligen vill ha är den här typen av fördjupande journalistik. Det är ett bra botemedel mot oron för att alla bara vill ha det snabba och lättsmälta, säger Sandra Stendahl.

– De gräv som tar mest tid att göra är också de mest lästa och med längst lästid. Det är väldigt roligt att den grävande journalistiken verkligen har en publik.