Grönare lek i Örebro

Vad innebär Barnkonventionens lagkrav för arbetet med lekplatser? Den frågan är utgångspunkten för ett omställningsarbete som Örebro kommun påbörjat. En av de ansvariga är Mimmi Beckman som är planerare på parkenheten.

– Jag tror att lek är en av våra viktigaste hållbarhetsfrågor. Leken är en biologisk drivkraft som är otroligt viktig för hjärnans utveckling, säger Mimmi Beckman. Genom leken lär vi oss att förstå hur världen fungerar, och utvecklar vår sociala förmåga.

Parkenheten i Örebro jobbar med flera utvecklingsfrågor. Med konceptet lekotoper som förenar ekosystemtjänster med lekvärde, vill de utveckla kunskapen om hur man anlägger gröna lekmiljöer. Kunskapen behövs i arbetet med så kallade förlängda skolgårdar – parkmark som utvecklas för att komplettera skolgårdar som är för små eller har låg kvalitet.

Eklunden är en ny grundskola med en speciallösning i detaljplanen där skolgården går över i en parkmiljö som skolbarnen kommer att använda under dagtid.

– Det är erkänt svårt att etablera ny naturlik vegetation i skolgårdsmiljöer. Slitaget är väldigt högt. Förutom att skydda plantorna från att ryckas upp eller brytas ner medan de fortfarande är små, så är kompaktering av marken, och därmed att rötterna inte får något syre, en stor utmaning. Vi har inlett ett utvecklingsarbete där vi söker stöd av bland annat SLU för att gå på djupet med de här frågorna. Valet av växtmaterial, växtkvalitet (storlek till exempel), uppbyggnad av växtbäddarna, planering för bevattning, val av skyddsstaket, och så vidare är stora frågor som kräver mycket kunskap.

Mimmi Beckmans erfarenhet är att om man bara planterar som om det var en vanlig parkmiljö, är det stor risk att växterna inte överlever och de som säger ”det går inte med växter på skolgård” får vatten på sin kvarn.

En viktig inspirationskälla är England och deras Adventure playgrounds – platser för utmaning, utforskande, fantasi och kreativitet Här är barnen medskapare och lekmiljön förändras hela tiden.

– Löst material är en förutsättning för hög kvalitet i en lekmiljö – det är själva bränslet för fantasin. Lek handlar om interaktion, och det är jätteviktigt att barn kan påverka miljön – göra den till sin.

Vad är svårt/utmanande?

– Det är mycket som är svårt! Det finns flera stora målkonflikter mellan ett barn- och ett vuxenperspektiv. Att värdera risker och hitta balansen mellan säkerhet och barnens behov av stimulerande miljöer är en stor utmaning för oss. Och att skapa gröna leklandskap är mycket svårare än att bygga platta lekplatser med utställda lekredskap. Vi gör många misstag. Det är också svårt att släppa kontrollen och hitta formerna för barns delaktighet, så att barn kan vara med och skapa sina egna miljöer.

Hur skulle du vilja se utvecklingen av lekmiljöer i Sverige?

– En dröm vore en myndighet eller annan aktör som kan axla ansvar för lekmiljö-frågan. Jag saknar verkligen någon form av nav/hub/center i Sverige som kunde driva och samordna de här frågorna. Som såg till att våra myndigheter ännu tydligare förordade att frågan om barns utemiljöer är en jätteviktig hållbarhetsfråga. Som såg till att det fanns vägledningsmaterial lättillgängligt. Som utbildade lokala utvecklingsledare i verktyg och metoder och som stöttade utvecklingsprojekt med bidrag för att öka kunskap och förbättra praktik.

Vilken roll vill du och Örebro ta i detta arbete?

– Vi är gärna en kugge i utvecklingsarbetet. Vi tycker ju (lite självgoda kanske) att vi lärt oss mycket om lekvärde. Och vi tror väldigt mycket på de utvecklingsarbeten vi är mitt uppe i – som gröna leklandskap och lekotoper, risk benefit assessment, konstnärliga processer för barns delaktighet, inkluderande lekmiljöer. Men vi har mycket kvar att lära.

– Tiden för den fria leken minskar, särskilt leken utomhus. Och många lekplatser och skolgårdar som byggs har lågt lekvärde. Men det finns också en större medvetenhet om det idag, och en vilja att göra bättre. Vi hoppas på mycket mer samarbete framöver, och ett brett förändringsarbete för att ge våra barn tillgång till rika, spännande och utvecklande miljöer, säger Mimmi Beckman.