Arkitekten som innovatör: Karin Kjellsson

”För mig handlar det om att skapa åtråvärda framtider”

Att varva praktik och forskning är nyckeln för arkitekten Karin Kjellson, både på hennes kontor Theory into Practice och i nystartade Arkitekturinstitutet. Genom att både definiera och skapa sin egen roll uppstår risker, inte minst ekonomiskt, men också möjligheter till verkligt innovativa lösningar.

Text: Kris Johnson-Jones

Vad är arkitektonisk innovation?

– Arkitektonisk innovation är för mig framför allt en ny rumslig lösning, en rumslig förnyelse, som leder till att vi kan leva våra liv på ett nytt sätt med upplevda mervärden. Om vi tar bostaden som exempel tycker jag att kollektivhus är en arkitektonisk innovation som löser upp den enskilda bostadens gränser, och skapar möjligheter att leva tillsammans på nya sätt. Arkitektonisk innovation kan också vara att använda nya byggnadsmaterial, eller att formge byggnadsdelar på nya sätt, exempelvis att gå från ett linjärt till ett cirkulärt tänkande.

Hur kan man som arkitekt jobba mer innovativt?

– Jag upplever att det är möjligt att skapa sin egen roll, och det innebär såklart att ta risker. En viktig startpunkt för den som vill förändra sin roll är att analysera sitt utgångsläge. Det kan vara nödvändigt att bryta sig loss från sin nuvarande kontext. Jag levde länge med bilden av att jag var arkitekt och mitt uppdrag var att rita hus. Nu ser jag annorlunda på mitt uppdrag; att det handlar om att söka efter och skapa åtråvärda framtider. Framtiderna har såklart en materiell dimension, men det finns också en immateriell dimension och en ytterligare nivå av värdegrund och livsåskådning som hänger ihop med det andra.

Vad krävs av utbildning eller fortbildning för att kunna arbeta mer innovativt?

– Jag önskar att arkitekturutbildningen fortsätter att träna upp vårt utforskande tänkande, och bygger ut vår kapacitet inom systemtänkande. Vi lever i en föränderlig värld, men vi kan lära oss ett tänkande som gör oss vassare i att utveckla nya lösningar.

På vilket sätt kan just arkitekterna lösa våra samhällsutmaningar?

– Jag är övertygad om att arkitekter har en nyckelroll att spela. Vår rumsliga kompetens ihop med kreativitet och just utforskande, skissande arbetssätt, där vi kan ta oss fram trots många okända faktorer, är värdefullt i en tid som kräver omställning och nytänkande. Men vi behöver växla upp och hitta vägar fram där vårt potential kan komma till större nytta, kanske börjar det med oss själva och vad vi ser som vårt uppdrag.

Behövs det nya arbetsmetoder?

– Visst finns det metodik och tillvägagångssätt som kan styra upp innovationsprocessen, men jag vill framför allt framhålla vikten av att skapa en organisationskultur som främjar individers och gruppers innovationskraft. Det har sagts att innovation är som sköra knoppar, som lätt kan gå av. Det handlar om att känna tillit och trygghet, att ha ett uppbyggande och medskapande förhållningssätt och se till att det finns tankeutrymme och handlingsutrymme. Nyfikenhet och mod är bra egenskaper att stärka upp.

Hur skapar man en kultur för innovation?

– Jag tror inte att organisationer där personal är utbytbara resurser och med styrning mot hög debiteringsgrad är gynnsamma miljöer för innovation. Men de är bra på att repetera kända lösningar och det är ofta vad som efterfrågas. Innovation innebär trots allt att ta risk. När vi har byggt upp TIP och senare Arkitekturinstitutet har vi utgått från frågan “Vad vill vi uppnå?” och sedan försökt skapa de bästa förutsättningarna för det. Vi har tänkt, det får bära eller brista, det viktigaste är att försöka. Vi har aldrig utgått från efterfrågan, utan vi har velat vara sanna mot oss själva och våra drivkrafter och idéer. Men, det var inte många som efterfrågade smartphones innan det fanns smartphones heller.

Finns det en samsyn kring vad innovation är?

– Jag ser inga större motsättningar och ser heller ingen större poäng i att sätta etiketter på om något är en innovation eller inte. Det är effekterna som spelar roll. En större fråga är om vi har samsyn kring hur vi skapar ett gynnsamt klimat för innovation? Och om vi är verkligen är villiga att göra organisationsförändringar eller omformulera mål för att öka innovationskapaciteten.

Finns det en samsyn kring vem som ska vara innovativ? Eller är det vissa yrkesgrupper eller roller som anses mer innovativa inom stadsbyggnadsprocessen?

– Alla pratar om innovation och vill gärna framstå som innovativa, men oftast förväntas alla – inklusive arkitekter – leverera inom givna ramar. Dessa ramar är så snäva att det snarare handlar om kreativitet inom normen, än att tänka bortanför normen. Det ligger i lagstiftningens och offentlig sektors natur att vara konserverande och förvaltande, men för mig blir det mycket problematiskt när det offentliga genom kravställning begränsar innovation och till och med styr utvecklingen i fel riktning. Det hänger ihop med att många ser fastigheter främst som en finansiell placering och tillgång. Då är det nära till hands att repetera beprövade lösningar som upplevs som låg risk. Jag ser ett landskap där alla applåderar innovation men det finns ett fåtal aktörer som verkligen är innovativa själva och som efterfrågar innovation.

Hur har bilden av vad innovation är inom arkitektur förändrats över tid?

– Jag ser hur vi rör oss i synen på arkitektur, från att vilja skapa vackra och väl fungerande livsmiljöer till att också ta oss an och vilja lösa samhällsutmaningar genom arkitekturen. Det handlar såklart om att uppnå klimatneutralitet och cirkularitet och där har vi en mycket lång resa att göra, men det handlar också om att aktivt främja ekosystem, hälsa, rättvisa och jämlikhet. Jag ser en övergång från att betrakta livsmiljön som en neutral scen, där varje individ kan spela ut sitt liv som den vill, till att vi erkänner att vi faktiskt regisserar liv, att ingen utformning är neutral utan att all utformning stimulerar det ena eller det andra beteendet. Så där ser jag en förskjutning från frågan “hur ska arkitekturen se ut” till “hur ska arkitekturen fungera”?

Var kommer vi att se mer innovation i framtiden?

– Den ligger på flera plan och i en syntes mellan ekosystem och byggd miljö. Mycket kommer handla om programmering, att “bebo” befintliga strukturer på nya sätt och att göra upp med funktionalismens silo-tänkande. Jag ser också andra sätt att komponera och designa byggnader utifrån ett cirkulärt tänkande. Några som redan ligger i framkant och driver fram förändring inom bostäder är ETC Bygg, Bokoop och Föreningen byggande arkitekter.