Urban evolution och revolution

Städerna har blivit de viktigaste och mest spännande av ekosystemen menar urbanekologen Menno Schilthuizen. Där kan vi se evolutionen ske framför våra ögon när arter anpassar sig till de miljöer som människor skapat, och ständigt förändrar.

Den nederländska biologen Menno Schilthuizen har ägnat sitt yrkesliv åt urbana miljöer, och de djur och växter som lever och frodas där. Hans senaste bok ”Darwin comes to town: How the urban jungle drives evolution” handlar om dessa organismer och hur deras utveckling ser ut när hela världen blir allt mer urban – och påverkad av människor.

Städer är egentligen väldigt artrika och Schilthuizen anger fyra viktiga skäl till det; För det första, att människor har valt boplatser, som sedan utvecklats till städer, på ställen som ursprungligen haft en stor biodiversitet. Helt enkelt för att det där varit störst chans att hitta tillräckligt med mat.

The luxury effect är det andra, att välbeställda stadsbor har tagit hem exotiska arter och även mer omedvetet tagit med allt från fröer till mikrober från sina resor. För det tredje så har områdena runt städerna blivit mer och mer utarmade, med industriområden och motorvägar, eller industriella jordbruk med monokulturer. Och jämfört med det är städernas parker, trädgårdar och andra små fickor av grönska en drömvärld för många arter. Och slutligen så har städer massor av livsmiljöer att välja på, som olika arter kan anpassa sig till.

Och det är just vad de gör, boken har oräkneliga exempel på hur arter över tid utvecklats för att bättre överleva i städer och andra miljöer som påverkats av människan. Från fågelsång som överröstar biltrafik, fjäderdräkter som kan hantera tungmetaller och matsmältning som kan hantera rester av fet snabbmatsdiet i en park. Eller björkmätaren som ändrade färg för att bättre passa omgivningen när träden svartnade av sot i industrialismens början, ett exempel som finns i alla biologiböcker och som ifrågasatts och bekräftats genom biologihistorien. Allt detta är exempel på det som kallas HIREC Human Induced Rapid Evolutionary Change – Benno Schilthuizen forskningsområde.

Han beskriver hur möss i olika parker i New York City utvecklat olika DNA och hur myggor i Londons tunnelbana har olika genuppsättning på olika linjer. Dessa kan bara mixas om myggorna byter tåg vid Oxford Circus, Schilthuizen är väldigt förtjust i sådana små skämt som kanske tar lite väl stort utrymme i boken.

De arter som anpassats till att leva i städerna utvecklas snabbare än sina släktingar i naturen, och kommer att fortsätta göra det medan naturen får allt mindre plats och de djur och växter som lever där samtidigt får mindre utrymme för sin utveckling. Djur i städerna vinner på att vara orädda och nyfikna problemlösare som vågar prova nya saker, javisst, Schilthuizen skojar till det som en jobbannons. Med exempel som svartkråkor som står vid övergångsställen och slänger nötter framför bilarna för att skalen ska knäckas.

Och medan städerna växer och sammankopplas med resor och teknik blir flora och fauna i olika städer alltmer lika varandra, tills vi nu är på väg mot en enda gigantisk unik urban biodiversitet:  ”urban nature of the future could be a globally homogenized, dispersed ecosystem, inhabited by a dynamic but shared set of organisms that is constantly evolving, exchanging species and genes and innovations to deal with the new technologies with which humans equip the city”.

Darwin comes to town öppnar definitivt ögonen för att inget är stillastående, inte minst i städernas ”natur”, och för den enorma påverkan vi människor har – på alla arter. Schilthuizen avslutar boken med en rad förslag på hur man i stadsplaneringen kan hjälpa de urbana ekosystemen att frodas, varav det första är ”let it grow”, det vill säga att låta de växter som utvecklats för att trivas bland avgaser och på magra jordplättar få lov att sticka upp mellan plattor, i sprickor i husväggar och i rännstenar.