Hållbar science fiction

Marcus Hedblom är docent och lektor vid Institutionen för stad och land på SLU. Han forskar om hur biodiversiteten i städerna påverkar oss människor. Under 2020 har han arbetat i projektet Framtidslabbet, där forskare från olika discipliner möts för att utforska hållbara framtider och hitta tvärvetenskapliga forskningsprojekt inom framtidsstudier.

Text: Kris Johnson-Jones

Vad är framtidsstudier?

– Det handlar om att undersöka, utvärdera och föreslå bättre framtider, och vägarna att ta sig dit. Jag ser att det finns två huvudsakliga sätt att arbeta, ett är forecasting där experter och forskare – eller stadsplanerare, som jag är intresserad av – sätter sig ner och diskuterar och så arbetar man fram olika scenarier, diskuterar nuläget och hur man kan ta sig framåt härifrån, säger Marcus Hedblom.

– Ett annat sätt är backcasting, att vi har en vision om en framtid – så här vill vi att den framtida staden ska vara; fossilfri, grön eller inkluderande – och undersöker hur vi ska nå dit. För mig som kommer från ekologihållet är forecasting lite likt modellering, och backcasting tycker jag är väldigt intressant framförallt när vi pratar om hållbarhet.

– Framtidsstudier är ett eget forskningsämne som till sin natur är tvärvetenskapligt eller interdisciplinärt. Bredden gör att vi kan få insikter om saker vi tidigare inte tänkt på.

Hur kan framtidsstudier användas i hållbarhetsarbete?

– Hållbarhet handlar alltid om att jobba in i framtiden, och inte gå på minor på vägen. Just att jobba tvärvetenskapligt och interdisciplinärt, i det breda perspektivet, och i dialog med medborgare ger stora möjligheter att upptäcka brister eller kreativa alternativ på vägen. Det finns ju många olika idéer om hållbarhet, och man kan ändå inte jobba med alla hållbarhetsmål samtidigt. Det är jätteviktigt med den här typen av diskussioner för att se vad som är realistiskt.

Berätta om SLU:s arbete med framtider.

–  SLU har tidigare inte haft någon avdelning för framtidsstudier. Det finns enskilda forskare som jobbar med metoderna, men detta är det första försöket från SLU att uttalat arbeta med ämnet. Nu ser vi hur det fortsätter framåt och om det blir några spinoff-effekter från Framtidslabbet. Det var en unik möjlighet för oss sju forskare som fick fri tid att jobba med framtidsstudier.

Vad var idén med Framtidslabbet från SLU:s perspektiv?

–  Att ge möjlighet till forskare att öka sina kunskaper kring hur man arbetar praktiskt med framtidsstudier. Att forskarna själva får möjlighet att identifiera och utveckla nya forskningsfrågor och projekt. Att forskarna lär sig att kommunicera nyanserat kring framtidsfrågor. Det övergripande syftet är bredda kompetensen på SLU, och att gynna eller ge legitimitet till att arbeta  tvärvetenskapligt. I praktiken är det ofta svårt att få till för en enskild forskare.

Berätta om din forskning.

– Jag har arbetat mycket med gröna områden i städer från två olika perspektiv, vilka arter som finns var, och hur dessa arter och naturen i städerna påverkar människors hälsa och sinnen.

Samtidigt som vi vet att stadens grönska ger människor en massa hälsoeffekter och utgör ett skydd för staden på olika sätt ser vi att de gröna ytorna minskar. Det är inte bara mängden grönska som minskar utan kvaliteten i det gröna; idag ersätts ofta naturlika skogar med gräsmattor. I ett projekt fann Marcus Hedblom att mer än hälften av det som är ”grönt” i städer är monokulturella gräsmattor.

– Men när jag läser forskningslitteratur och rapporter som handlar om ”gröna städer” så är det gröna inte samma som det jag tänker på som ekolog, utan snarare kopplat till klimatanpassningar och miljövänlig kollektivtrafik. Men det gröna i form av natur i vardagen är ju jätteviktigt! Det har ju inte minst blivit tydligt det här Corona-året.

Hur kan man då arbeta med städernas grönska inom framtidsstudier? Ett sätt är titta på hur kreativa personer ser på framtiden, hur de gröna miljöerna ser ut i science fiction litteraturen och i film. Det finns redan arkitekter och arkitektur som influeras av science fiction-filmer och de futuristiska byggnader och den teknik som skapas i fiktionen, berättar Marcus Hedblom.

– Av en slump träffade jag en forskare från naturhistoriska riksmuseet i Paris som också hade gått runt och funderat på hur man skulle kunna undersöka framtidens grönska i städer via science- fiction. Hon är också ekolog och har en doktorand som är arkitekt. Tillsammans  har vi  börjat studera hur science fiction litteratur och filmer beskriver och visualiserar grönska i framtida städer.

Science fiction i städer är av tradition dystopiska och ofta utan grönska. Men i nyare filmer, som till exempel Black Panther, Elysium eller Tomorrowland, finns det en förändring i synen på den framtida staden där grönska syns allt tydligare. Men oftast som en inramning av en scen och inget som karaktärerna interagerar med.

– Jag ser det som ett problem att vi ekologer är väldigt inne bara på att bevara grönska mellan husen. Idag finns det ingen plats. Kanske måste vi vara mer kreativa. Om ekologer, arkitekter och kreativa författare samverkar lyfts respektive område och ger förhoppningsvis positiva effekter och i längden bättre och mer hållbara städer. Jag hoppas kunna få framtida finansiering för att på djupet kunna förstå planerna för det gröna i städerna, och undersöka hur vi kan bli mer visionära och skapa bilder av framtiden på ett mer kreativt sätt.

–Jag började min resa i framtidsstudier först för drygt ett år sedan så ämnet är fortfarande ganska nytt för mig. Framtidslabbet har gett oss forskare möjligheten att ta en paus i en akademisk miljö som ställer krav på undervisning, ansökningar och forskning. Framtidslabbet är en kreativ tvärvetenskaplig miljö där det finns möjlighet att själv forma idéer. Framtidsstudier är något som jag tror kommer att växa i betydelse och som SLU kommer att ha stor nytta av – jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att fortsätta med det här arbetet.