Hallå där … Sofia Eskilsdotter – växtspecialist som förgrönar Stockholms skolgårdar

Hur kom du in i projektet Gröna och aktiva skolgårdar och vilken roll har du som växtspecialist?

Jag kom in i projektet för att det fanns ett särskilt behov av teknisk kunskap kring uppbyggnaden av växtbäddarna, dvs marken där rötterna ska kunna växa och trivas. Man kan likna det med att barn på en skolgård är som en elefanthjord. Vanlig jord blir lätt i hoptryckt och kompakterad av allt spring, vilket gör att rötterna får svårt att andas och ta sig fram. När det händer spelar det nästan ingen roll hur bra växterna är, det blir utmanande ändå. Genom att använda samma växtbäddsteknik som vi använder i andra tuffa stadsmiljöer, som ex Slussen, kan man göra rötterna nöjda samtidigt som barn får springa runt och leka kring växterna.

 

Vilka kriterier är viktigast när du väljer växter för en skolgård?

Att fokusera på riktigt robusta växter som tål, och till och med gillar, att barnen leker runtomkring dom. Det kan handla om att stammar och skott är sega och hårda men också att nya skott lätt kan växa ut om delar av växten slits eller går sönder. Vi behöver också växter som tål både dagens och framtidens klimat. Som att växterna mår bra även när luften är väldigt varm och torr. Och som vanligt är det viktigt att gynna andra arter, tex pollinerare, samtidigt som vi har växter som ger härliga upplevelser året om, tex ätbara bär i slutet av sommaren, sprakande höstfärger, fantasirika fröställningar och vintergrönska, men också maffig vår- och försommarblomning.

 

Finns det några särskilda träd, buskar eller perenner som lämpar sig extra bra för Stockholms klimat och som samtidigt är spännande för barn?

Ja, det finns massor att välja på! Några av mina egna favoriter är körsbärsplommon, smalbladig silverbuske, taggfria björnbär, rödklint och kungsmynta (oregano). Körsbärsplommonen bjuder på gulliga miniplommon samt körsbärsblom à la Nangijala, silverbusken ger härligt silvrigt bling, björnbären är söta och färdiga att äta i början av höstterminen och kungsmyntan kan man plocka och lägga direkt på pizzan.

 

Vad har varit den största utmaningen hittills i projektet, och vad är du mest stolt över?

Den största utmaningen har varit att inte skada befintliga stora träds rotsystem när vi tar bort asfalt och gräver för att skapa nya planteringar. Det innebär att vi i vissa fall behövt minska eller ändra på planteringarnas utbredning.

 

Det jag är mest stolt över är att vi äntligen har börjat utföra växtbäddar som inte kan kompakteras, på helt vanliga skolgårdar. Och att vi även parar det med växter som redan i plantskolan är förberedda för att snabbt kunna anpassa sig till denna typ av grusig mark. Vi har också varit noga med att skapa en sorts underjordiska ”vattenpölar” som håller kvar vattnet till växterna längre. Det här ger oss grönska som kommer igång snabbare, klarar torka bättre och som därmed också har förutsättningar att bli mer långlivad.

 

Vilka långsiktiga effekter hoppas du att gröna och aktiva skolgårdar ska ge för barnen och samhället?

Jag hoppas att effekten blir att barnen utvecklas till vuxna som har en egen erfarenhet av hur bra man kan må av grönskande miljöer. Att det verkligen påverkar ens egen hälsa och på olika sätt gör livet lättare att hantera. Man kan alltid läsa sig till att grönska är bra och samhällsekonomiskt lönsamt, men när man inte som barn har fått en egen erfarenhet av det så tror jag att det är svårt att riktigt ta in det som vuxen.

 

Har du några tips till andra kommuner eller skolor som vill börja förgröna sina skolgårdar?

Ja, börja med att inventera redan befintliga naturvärden som stora träd och berghällar. De har ofta större värden än man kanske tror. Låt en erfaren arborist göra det jobbet. Ta också in grön kompetens som har erfarenhet av kvalificerade bedömningar av förhållandena under mark, som var rötter troligtvis finns och hur vatten rör sig. Dessa kan föreslå en fortsatt arbetsgång för hur man både förbättrar för befintliga träd och samtidigt optimerar för kompletterande vegetation.

Fundera sedan över om det går att återbruka de material som redan finns, som asfalt, förstärkningslager (den krossade stenen under asfalten), jord och kantstenar. Det är ofta logistiskt utmanande att återbruka, men det kan ge stora fördelar både ekonomiskt och miljömässigt när man får till det. Och det går att få ett lika bra slutresultat, både upplevelsemässigt och tekniskt. I detta tidiga skede koppla även in grön byggledning. Denna typ av byggledare är ofta utbildade gröna besiktningsmän med bred erfarenhet av anläggande, skötsel och drift av planteringar. Dom har också koll på leksäkerheten. Med deras stöd blir det lättare att projektera effektivt och undvika omtag och dyra nitar.