Hanna Galas mottar studentpriset 2026

För åttonde året har Arwidssonstiftelsen tillsammans med KTH Arkitektur delat ut ett pris för bästa examensarbete inom Tillämpad stadsbyggnad. 2026 går priset till Hanna Galas vid Luleå tekniska universitet för hennes masteruppsats A regenerative design strategy for the railway barrier in Praga Pólnoc, Warsaw. Stort grattis, Hanna!

Juryns motivering:

Hanna Galas undersöker i sin masteruppsats en aktuell fråga som många städer i dag har att hantera, nämligen hur man läker ihop och överbryggar barriäreffekter, ofta orsakade av infrastrukturanläggningar. Problematiken är förvisso inte ny, men samtidigt har förväntningar och krav på den här typen av insatser ökat genom åren. Särskilt som mer finmaskiga rörelsemönster, inte minst för fotgängare, mellan olika delar av våra städer nu värderas högt som ett sätt att skapa levande, trygga och attraktiva stadsmiljöer.

Stadsdelen Hanna Galas tar som utgångspunkt för sin studie är Praga Pólnoc i Warsawa.  Järnvägen etablerades centralt i området redan under senare delen av 1800-talet. Och den bebyggelse i traditionell sluten kvartersstruktur som successivt uppfördes fram till andra världskriget finns i hög grad bevarad, då just denna del av Warsawa drabbades relativt lindrigt av de bombräder som i övrigt förstörde stora delar av staden. Under efterkrigstiden uppfördes en mängd nya bostadshus enligt konceptet hus i park på tidigare i huvudsak obebyggd mark, framför allt söder om järnvägens utbredning genom stadsdelen, bland annat en 508 meter lång byggnad.

Genom att sänka och förlägga järnvägens stationsfunktion och spårområdet under marknivå, har Hanna Galas kunnat skapa en ny stadsboulevard med spårvagnstrafik genom området. Ny bebyggelse har hon primärt tillfört söder om det nya gatustråket och ner mot de storskaliga senmodernistiska inslagen i stadsdelen. I detta använder Hanna Galas sin profession för att nå syftet med att koppla ihop den kluvna stadsdelen och förtäta den på ett rimligt sätt. De tillkommande typologierna har hon format och på ett välavvägt sätt använt för att ansluta till omgivningarna. Och det märks att hon i sitt förslag verkligen tagit till sig den historiska utvecklingen av platsen, vilken hon själv som grund för arbetet redovisat på ett både relevant och intresseväckande sätt.

Hanna Galas projekt genomsyras av en stor förståelse för uppgiften. Hon fullföljer arbetet på ett konsekvent sätt och lyckas hålla en tydlig röd tråd. Syfte, intention, resultat och slutsatser kommunicerar hon skickligt i text, diagram, kartor och illustrationer.  Galas fokuserar i sitt arbete på att förändringarna ska premiera hållbara förflyttningar, det vill säga gång-, cykel- och kollektivtrafik, för att därigenom minska bilberoendet. Och de sociala rummen i vid mening – inte bara gator och offentliga platser, utan även gårdar och gemensamma grönytor – intar en central roll i projektet.

Som redan nämnts är uppgiftens karaktär i sig inte något nytt inom stadsbyggnadsfältet. Tillämpningen har dock här genomförts med osedvanligt stor lyhördhet för områdets historiska kvaliteter och olika årsringar, samtidigt som det tillkommande stycket stadsväv ifråga om såväl struktur som bebyggelse tillför något nytt för vår egen tid av hög valör. Därmed är Hanna Galas masterprojekt och det förhållningssätt det ger uttryck för också värt att lyfta fram på ett mer generellt plan – som ett utmärkt exempel på hur den här typen av läkande insatser idag kan hanteras med delvis nya förtecken som genomsyras av ett tydligt socialt fokus.

Juryn för 2026 har bestått av: Martin Rörby, Arwidssonstiftelsen, Josephine Nellerup, Malmö Stad, Lars Marcus, Chalmers tekniska högskola och Tatjana Joksimović, Länsstyrelsen Stockholm.

Priset delades ut 15 oktober på KTH av Arwidssonstiftelsens grundare Per Arwidsson, och Hanna Galas tilldelades målningen I lundens grönska som konstnären Leif Engström har skapat unikt för utmärkelsen.

Leif Engström berättar om tanken bakom verket:

När jag fick uppdraget att göra litografin till bästa examensarbetet i tillämpad stadsbyggnad började jag fundera på hur jag i bild kunde tolka det konstnärligt. Flera aspekter dök upp i mitt huvud. Naturens betydelse i stadsrummet återkommer i mina verk gång på gång, liksom hur den förhåller sig till stadens byggnader. Men även konstens roll, särskilt den offentliga konsten, och de gemensamma platsernas. Något av detta ville jag sammanfatta i en och samma bild.

Rent praktiskt arbetade jag med olika strukturer i ett digitalt collage. Därefter målade jag av collaget i olja på duk och arbetade vidare med motivet i litografisk teknik. Det skedde på Långholmen här i Stockholm, i verkstaden hos Lumphés litografiska.

Strukturerna kommer från olika källor, bland annat ett hus jag själv bodde i under några år, ett rutmönster inspirerat av fasaden på en sporthall i min hemstad Arvika och en akvarell som jag gjorde när jag gick på gymnasiet. Diagonalt över bilden går en kartbild, en blueprint, som ett spår av det planeringsarbete som alltid ligger bakom byggnadsprojekt och stadsplanering. Bilden har en abstrakt, mönsterliknande komposition, men består samtidigt av små världar och miljöer som finns insprängda i detaljerna.