Hur vänder vi ett utsatt område?

21 oktober bjöd Forum för innanförskap och Arwidssonstiftelsen in till ett erfarenhetsutbyte inom platsutveckling. 

Under en intensiv eftermiddag fick vi ta del av en mängd presentationer som alla tog avstamp i hur man arbetar långsiktigt med att lyfta de platser som definierats som utsatta områden. Vilka beslut, arbetssätt och samarbeten gör riktig skillnad för att vända utvecklingen i ett område? Och vad krävs för att resultaten ska hålla över tid?

Eftermiddagen inleddes med att Tina Karrbom Gustavsson hälsade välkommen till KTH och Anna König Jerlmyr, vd på Arwidssonstiftelsen, berättade att syftet med mötet är att inspirera och få deltagarna att göra mer och fler saker tillsammans. Att inte bara prata om utsatta områden, utan om vad vi konkret kan göra med platsen för att stärka innanförskapet.

David Orlic, nationell samordnare på Forum för innanförskap tog sedan vid och berättade kort om Forum för innanförskap som har funnits i 6 månader, och hur hans hjärta slår för unga med risk för utanförskap. Forumets uppdrag är att mobilisera näringslivet för att skapa fler vägar till studier och arbete för unga som växer upp i utsatta områden, och man har redan knutit till sig 100 företag. Man vill vända utvecklingen i landets utanförskapsområden, stärka ungas framtidstro och få fler att förstå att de är en potential, inte ett problem. Målsättningen är att samla 1000 företag som tillsammans gör konkret skillnad för 100 000 unga över en 10-årsperiod. Läs mer på Forum för innanförskaps hemsida.

 

Fredrik Jurdell, stadsdirektör, Stockholms stad

Fredrik Jurdell delade med sig av sina tankar kring hur man vänder ett område. Han började med att sätta det i perspektiv till Stockholms 800-åriga historia, där man under årens lopp haft stora utmaningar med olika områden under långa perioder.

– Att vända ett område är komplext och långsiktigt, det finns inte någon quick fix och inget med det är enkelt.

Fredrik visade kartor över de stora och tydliga skillnaderna i inkomst mellan Stockholms olika stadsdelar, och hur ohälsotalen direkt hänger ihop med dessa geografiska klyftor. Särskilt utsatta är barnfamiljer. Att minska inkomstskillnaderna är avhängande för att vända ett område. En slutsats efter arbete med Rinkebystråket är också att man inte kan satsa stora summor på upprustning av den byggda miljön om man inte samtidigt levererar grundläggande tjänster. Och de grundläggande tjänsterna är inte något man kan förvänta sig att civilsamhället ska sköta, utan alla måste sluta upp.

 

Elisabet Åbjörnsson Hollmark, kommundirektör, Sollentuna kommun

Henrik Thunes, kommunstyrelsens ordförande, Sollentuna kommun

Henrik inledde med att berätta om hur han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande i Sollentuna kommun 2015, och trots att det är en välmående kommun har det varit tufft att tacklas med problemen kring de två utsatta områdena Malmvägen (Tureberg) och Edsberg. Sedan 1970-talet har områdena dragits med stora problem orsakade av kriminella nätverk som tagit över den lokala miljön. När Henrik tillträdde var samarbetet mellan kommun, polis, socialtjänst och civilsamhället bristfällig.

– Vi jobbade i stuprör i stället för att samarbeta och stötta. Det var rätt ofta dålig stämning och vi pekade finger på varandra. Det fick mig att fundera på hur vi kommer framåt i stället för att kritisera varandra.

Henrik berättade om den kraftsamling de gjorde för att skapa ett bättre samarbete mellan de olika aktörerna, och hur målet om inga utsatta områden i Sollentuna 2030 sattes.

– Det var inte helt enkelt att dra i till en början, gamla tjänstemän sa att det inte skulle låta sig göras. Men till slut fick vi alla att sluta upp och vi har gjort en rejäl förflyttning där Edsberg ströks från listan över utsatta områden 2023, och även Malmvägen har graderats ner från riskområde. Alla ska med i hela kommunen och koncernen, och alla måste känna ett genuint engagemang. Vi måste göra mer än enstaka puffar.

Henrik lyfte fram de satsningar som har gjort skillnad, bland annat att skapa en lägesbild tillsammans med polisen och att få upp fler kameror, samt BID, ett samarbete för att öka tryggheten, trivseln och gemenskapen i bostadsområdena. Samarbetet sker mellan fastighetsägare, Sollentuna kommun, polisen och lokala aktörer.

Elisabet Åbjörnsson Hollmark, kommundirektör i Sollentuna kommun, fortsätta att berätta om hur de arbetar vidare med Malmvägen:

– Vi har fortfarande ett utsatt område med en lång historia. Detta är viktigt att få bukt med. Vi måste jobba vidare på bred front tillsammans med skola, polis och andra aktörer. Vi måste arbeta samordnat och riktat mot utmaningarna på Malmvägen. Det finns en befogad rädsla, det är en tuff kriminell miljö, men vi måste våga ta klivet trots att det kan förekomma hot mot tjänstemän. Vi ska jobba mot kriminell ekonomi och till exempel bli offensiva när det gäller tillstånd i livsmedelsbranschen så att det inte riskerar att bli en del av den kriminella ekonomin.

Elisabet poängterade hur viktigt det är att inte fler rekryteras in i en kriminell livsstil och berättade om parollen ”Aldrig för tidigt, aldrig för sent” när man arbetar med insatser för att stävja detta.

– Här ska vi vara offensiva och jobba tillsammans med civilsamhälle, socialtjänst och skola. Tillsammans kan vi göra mycket mer.

 

Carin Götblad, polismästare, Nationella Operativa Avdelningen (NOA)

Carin Götblad gav sin bild av läget i samhället och vilka åtgärder som är viktiga att fokusera på. Hon berättade bland annat om Bob-samverkan som är ett arbetssätt där myndigheter och andra aktörer samordnar insatser kring barn och unga som ligger i riskzonen för att hamna i organiserad brottslighet.

– Det handlar om att ingripa tidigt, det är då vi kan vända utvecklingen. När något blir en polissak, då har det gått så långt att det krävs stora insatser för att vända. Bob bygger en infrastruktur som går ut på att inte jobba i stuprör utan att jobba tillsammans. Det handlar om att tillsammans fånga upp riskfamiljer – ett både gemensamt och individuellt ansvar. Man ska aldrig tänka någon annan eller sedan, utan alltid nu och tillsammans.

Carin fortsatte med att poängtera att det är vad man gör som räknas, inte vackra ord. Hon är väldigt imponerad av att polisen de senaste två åren har styrt från det reaktiva till att jobba förebyggande och tillsammans med hela samhället. Alla andra myndigheter måste göra samma sak och bli mycket mer offensiva med kortare startsträckor för att få ut mer effekt.

– Vi kan inte ha hur mycket konferenser som helst, det är förtvivlat mycket konferenser. Mer av samma sak kommer inte att förändra utvecklingen. Vi måste alla se till att det blir mer som kommer ut längst ner, längst ut.

Carins lägesbild är att samarbetet fungerar allt bättre mellan myndigheter och att både öppna drogscener och skjutningar har gått ner. Men problemen finns kvar under ytan. Socialtjänsten har en uppgift som är närmast omöjlig att hantera på egen hand, och myndigheten är inte dimensionerad eller kompetenssatt för de utmaningar vi har.  

– Vi har stora problem, det är viktigt att hålla i och fortsätta arbetet med full kraft, och vi får inte glömma att vi är ett rikt, högutbildat land. Jag vill påminna om att vi måste satsa även på skolan, inte bara på polisen.

Carin nämnde vikten av att mobilisera utanför polisen och den stora betydelse näringslivet har. Hon berättar om hur bra det går med satsningen på SAO-jobb där högstadieungdomar i utsatta områden får arbeta två timmar i veckan.

– Arbete är det mest brottsförebyggande som finns – och det gäller alla åldrar – men för barn och unga är det särskilt viktigt så att man lär sig att tjäna pengar på rätt sätt. Det är som ett trollspö om man kommer fram i rätt ålder. Men det behövs ännu fler jobb, jag önskar att alla barn fick jobba två timmar i veckan i årskurs 8. Barn och unga måste se ljuset i tunneln. En positiv följd är också att barnen går till skolan och får slutbetyg i stället för att bli ett enkelt lockbete för kriminella. Det kostar bara företagen 1000 kronor i månaden per barn. Varenda unge ni kan hjälpa med ett enkelt jobb, gör det!

Några medskick från Carin är också att man måste tänka på att människor är kloka, man behöver inte detaljstyra. Se till att inkludera dem det handlar om. Lyssna på dem, ha positiva förväntningar och ställ krav från dag ett.

Carin berättade om hur polisen jobbar hårt mot kriminell ekonomi och varnar för att det överallt finns en kriminell infiltration.

– Det finns ingen verksamhet idag som är skyddad, det finns överallt. Vi måste reagera redan på små avvikningar. Men vi kan inte stänga människor ute. Hur får vi in dem som hamnar utanför samhället? Vi på polisen måste bli bättre på att stötta er i näringslivet som ger människor jobb.

 

Ahmed Abdirahman, grundare och vd, Stiftelsen Järvaveckan

Ahmed Abdirahman berättade om det värdefulla partnerskap stiftelsen Järvaveckan har med Forum för innanförskap, och vikten av att samarbeta över gränser.

– Vardagssegregation är den största utmaningen. Vi rör oss i samma stad, men hur får vi människor att mötas? I ett område där många inte har satt sin fot och som man har omedvetna fördomar om. Detta är grunden till Järvaveckan: att skapa samtal över gränser. Vi behöver det nu mer än någonsin, så att vi kan byta perspektiv och ha tillit till varandra. Vi har ett land där mångfalden ökar och därför behöver vi skapa platser för fysiska möten och samtal.

Ahmed anser att arkitektur kan göra skillnad för att skapa en plats där man vill vara och känner sig trygg, men han anser inte att miljonprogrammet bidrar till att skapa möten eller inspirera. Han nämner också tendensen att dra ner jalusier och persienner på kvällen både i butiker och hem som något som skapar otrygghet.

– Det blir en spökstad när alla persienner är nere. Det blir mörkare och ingen kan vittna om något händer, och det gör det svårt att känna sig trygg. Vi måste jobba med dessa kulturella frågor och ta bort hindren.

 

Terje Johansson, vd och koncernchef Förvaltnings AB Framtiden, Göteborgs stad

Terje Johansson berättade om Framtidenkoncernens satsning i de särskilt utsatta områdena i Göteborg. Göteborgs ambition var en stad utan utsatta områden till 2025. Man har inte nått ända fram än, men gjort stora och lärorika satsningar.

– Om vi verkligen vill och satsar allt går det att bryta utanförskapsområden. På ett sätt har vi inte gjort något som inte vem som helst kan tänka ut, men vi har gjort det i stor utsträckning, och det finns ingen med större intresse för hur Göteborg fungerar som stad än vi fastighetsägare.

Terje berättade om hur de har satsat på att rusta och trygghetssäkra fastigheterna, det ska se schyst ut i källare, entréer och andra gemensamma utrymmen, och det ska finnas närvaro från fastighetsägarens håll alla dagar och nätter. Man har också nolltolerans mot skadegörelse och agerar gränssättande men inte repressivt.

Terje nämnde också avsiktsförklaringen Handslag för Göteborg som något han först underskattade, men som har haft en stor hävstångseffekt. Handslaget är ett samverkansinitiativ mellan näringsliv, stad och fastighetsägare för att gemensamt bidra till en positiv områdesutveckling i Göteborg. Fokus ligger på utbildning, jobb, företagande och framtidstro och att samtidigt stärka trygghet och inkludering.

– Det är ingen naturlag att ett område ska vara fortsatt utsatt, avslutade Terje.

 

Ann Legeby, professor, Tillämpad stadsbyggnad, KTH

Ann Legeby berättade om den forskning som bedrivs på KTH kring innanförskap, och hur man kartlägger vilka konsekvenser olika stadsbyggnadsinvesteringar får på sociala aspekter.

– Vi måste göra beskrivningar av hur den byggda miljön skapar eller motverkar segregation. Var har vi människor med mindre resurser? Vi har gjort en tillgänglighetsatlas där man kan se vilka stadsdelar som är underförsörjda på kultur, idrott och samlingsplatser. Vi måste också kunna säga att på vissa platser behövs inte mer fysiska förändringar, där är det i stället viktigare att satsa våra gemensamma skattemedel på skola och omsorg.

David Orlic avslutade med att nämna hur orättvist negativ bilden av unga i utsatta områden är, och hur en stor del av Forum för innanförskaps arbete går ut på att förändra den. Han är så glad att engagemanget finns och att initiativen sprider sig.