Redet, Varbergaskogen, Örebro.

Leken och konsten

I Varbergaskogen i Örebro hänger ett stort skålformat bo av trä uppspänt på vajrar en bit ovanför marken. Om man lyckas ta sig upp i det svajiga boet kan man studera sju fågelporträtt etsade i mässingsplåt som finns på insidan. Det känns både tryggt och lite spännande att sitta där uppe. Redet, som konstverket heter, är resultatet av samskapande mellan konstnären Ruben Wätte och en grupp barn från Varberga Fritidsgård.  ”Den spontana leken och det kreativa i att få prova grejer utan att det behöver bli något har på så sätt mycket gemensamt med det konstnärliga skapandet”, säger Ruben Wätte.

Du har jobbat med flera projekt där du skapat verk tillsammans med barn. Kan du beskriva hur du arbetar? 

–Jag gillar att skapa tillsammans med andra. Jag gick i en ovanlig skola när jag var liten, vilket gav mig mycket övning i fritt kreativt samskapande. När jag blev äldre åkte jag skateboard och målade graffiti tillsammans med en grupp andra ungar, det var som en sorts fortsättning på barnaårens fria lekande och skapande. Vi gjorde saker tillsammans hela tiden och nu som vuxen fortsätter jag på ett sätt med det i mitt arbete som konstnär.

–Nu när jag går in i samskapande projekt med barn så är jag såklart medveten om att jag har mer makt än dem, jag är äldre och det är jag som bjudit in, men jag tänker att min roll är att skapa situationer där deras kreativa frihet får utlopp utan att vare sig mina eller deras egna förväntningar kommer emellan. De är ofta så inkörda på prestation, från skolan och fritidsaktiviteter, så de behöver ofta lite hjälp med att släppa såna föreställningar och sen bara köra på.

–I projektet Redet till exempel började jag med att säga till barnen att vi skulle göra en skiss, något som inte behövde vara perfekt eller bli helt färdigt, en början till något. De fick bambustänger, silvertejp, tyg och häftpistol. Av det byggde vi snabbt en fem meter stor abstrakt konstruktion som barnen bar ut i Varbergaskogen. Sen satte jag en rökbomb i bygget för att skapa en kort stund av något extraordinärt, något maxat och magiskt. Barnen sprang in och ut ur röken och filmade med sina mobiler. Det blev lite som en performance. Någon sa att det vi byggt tillsammans såg ut som ett fågelbo!

–De fick sen skissa fram förslag till ett mera permanent fågelbo och de skisserna tog jag sedan vidare och med hjälp av arkitekt och snickare byggde vi det som blev Redet i Varbergaskogen. För mig finns det ingen pliktskyldig poäng med att barnen måste vara med i alla led. I vissa lägen finns det en poäng att barnen är med i andra inte. Det var en fin process och blev ett bra resultat. Det finns ett pirr i att klättra upp och vara i Redet och barnen tar in det i sin lek på sitt sätt. Det är friare svaj än man är van vid på vanliga lekplatser, men känns ändå ganska tryggt.

Projektet Dungen, Västerås, 2016

Redet i Örebro och projektet Dungen som du gjorde i Västerås 2016 skiljer sig radikalt från hur lekmiljöer och lekredskap (gungor, klätterställningar etc) brukar se ut och fungera.  Vad tror du att de som beställer och designar mer traditionella lekplatser skulle kunna lära av sig av de projekten?

–Dungen var ett tillfälligt projekt där jag, Lucas Grind, en grupp konstnärer och barn, unga och vuxna boende i stadsdelen Råby i Västerås öppnade upp för vilda lekar och kreativt skapande utan krav på presentation eller resultat. Vi fyllde en skogsdunge med material och verktyg att bygga och skapa med men det fanns inga regler alls. Jag var tvungen att skriva på fyra olika kontrakt med kommunen som visade att jag tog personligt ansvar för stölder, brand och olyckor och ordning. Det tyckte jag kändes okej. Vi skapade en atmosfär av tillit i Dungen och de över hundra personer i olika åldrar som kom dit upplevde att vi litade till deras förmåga att hantera situationen. Tillit skapar trygghet på ett sätt som säkerhetsföreskrifter, regler och förbud inte kan göra. Tillit och aktiv närvaro är ett bättre recept för att skapa trygghet än att försöka planera bort alla riskmoment och övertänka kring säkerheten, enligt mig.

–Under en vecka med över hundra deltagare hände bara två små olyckor och det var i båda fall vuxna som skar sig när det skulle skära ingefära respektive broccoli till matlagningen vid elden. Det fanns hela tiden vuxna på plats som kunde visa och stödja barnen när de hanterade olika verktyg och situationer, men det var barnens utforskande som stod i centrum.

– De visar också att man egentligen inte behöver någon vanlig lekplats – man behöver en plats och den kan man fylla med lite vad som helst. Om vi tar barnperspektivet på allvar och verkligen arbetar utifrån det så kommer barnens miljöer att förändras. Vi behöver släppa dom fria i mycket högre utsträckning. För det behövs det vuxna som skaffar sig kunskap och insikt om hur barns lek fungerar.

Vad betyder leken för dig?

När man hör ordet lek så tänker många att det inte är på allvar. Men jag tar leken på stort allvar. För mig är leken en plats i tid och rum där man är fri, en plats som inte behöver tyglas av vuxenvärldens krav. Den spontana leken och det kreativa i att få prova grejer utan att det behöver bli något har på så sätt mycket gemensamt med det konstnärliga skapandet.

–När man till exempel ser en förälder som är på väg att lämna sitt barn på förskolan så har den vuxne en lojalitet med klockan – att hinna till jobbet i tid, medans barnet är lojal med nuet – mot upplevelsen av en oljefläck i vattenpölen eller en stor sopbil som låter och luktar illa. Jag tänker att alla människor har förmågan att skifta mellan dessa lojaliteter, mellan att vara en ansvarstagande vuxen som betalar räkningar i tid och en som upplever nuet i närvaro och är uppmärksam på det som händer inuti och runt omkring.

–För mig är livet en ständig balansgång mellan trygghet och frihet. Om det blir för mycket ordning och kontroll så stelnar vi och blir fossiler, och ges vi för mycket frihet och kaos så löser det upp oss helt och vi blir kompost. Lösningen för mig är att medvetet röra mig någonstans däremellan.

Vad betyder det för dig att arbeta med de här projekten?

– Det känns meningsfullt! Barns lekmiljöer idag är fattiga på så många plan och då är det ganska lätt att göra stor skillnad. Samma sak med ungdomar, vuxenvärlden tar inte ungdomar på allvar utan ser dem som omogna blivande vuxna. Det är respektlöst och det är oroväckande att vi går en framtid till mötes där nästan en hel generation berövats möjligheten att få skrubbsår och utforska sina egna begränsningar.

Du kan läsa mer om Dungen och Redet och se fler blider och filmklipp här: 

Dungen

Redet

Ruben Wätte arbetar nu med två nya projekt; Ett Soltempel för unga i Höglundaparken i Jordbro, Haninge kommun och ett verk på skolgården till nya Gottsundaskolan i Uppsala.