Olle Bengtzon-dagen 2026

Torsdag 26 mars gick Olle Bengtzon-dagen 2026 av stapeln på ArkDes i Stockholm. Programmet presenterades av Anna König Jerlmyr, vd på Arwidssonstiftelsen, och Olles dotter Sara Bengtzon inledde eftermiddagen genom att berätta om sin far och att han var nyfiken, kunnig och lite lagom galen. Han drevs av samhällsförändring i stort och smått och ville skriva för vanliga människor och påverka debatten.

Därefter följde en föreläsning av Jan Gehl, dansk arkitekt och professor i stadsplanering. Hans budskap genomsyrades av vikten av kommunikation. Hur arkitekter, forskare och stadsplanerare måste kunna kommunicera eftersom det annars blir meningslöst om man inte får andra att förstå. Han utgick från sin senaste bok Gode byer som består av 25 konkreta exempel på hur man skapar en god stad.

Han nämnde bland annat ”the edge effect” – den tendens som människor har att vilja sitta med ryggen mot en vägg. Så för att skapa en bra plats måste man skapa bra kanter och undvika bänkar mitt i öppna platser.

Man ska också alltid göra öppna platser mindre än man tror. Få människor trivs på ett enormt och ödsligt torg, så nyckeln är att skapa en hype på samma sätt som att en fest alltid känns mer lyckad om det är mycket folk på liten yta.

Jan berättade också hur han sett mycket förändras under sin livstid. Hur han under 1960-talet såg hur man alltmer anpassade städer efter bilar och inte efter människor. Han gifte sig med en psykolog och genom utbytet med henne fick han upp ögonen för hur skevt det var att arkitekter tog så lite hänsyn till människor. Att vissa arkitekter kunde anse att ett bostadsområde var lyckat om det såg bra ut från motorvägen.

Under åren har han varit en del av den rörelse som försökt anpassa städer efter människor och som velat lyfta kunskapen kring hur människor formas av städer och vice versa. Mycket har blivit bättre, men han ser nu med viss oro hur butiker konkurreras ut av nätshopping och hemleveranser och att städerna fylls med mopedbud istället för fotgängare. Vad ska vi nu använda platser till istället för butiker? frågar han sig.

Därefter följde ett kort inspel från Björn Nordin, vd för Svensk Form, som berättade om ett nytt samarbete med Arwidssonstiftelsen som innebär att ännu fler unga formgivare kan få ta del av Ung Svensk Forms utmärkelser och stipendier.

Under eftermiddagen hade vi också nöjet att lyssna till Lars Marcus, arkitekt och professor i stadsbyggnad, och hans presentation Hur man producerar läge: det mest värdefulla vi har. Föreläsningen kretsade kring städer som ett spatialt kapital och hur stadsbyggande skapar ekonomiskt och socialt värde genom att producera läge. Läge är det som huvudsakligen bidrar till fastighetsvärden och det är något som stadsbyggande skapar, inte minst genom den tillgänglighet som gatunätens utformning ger. Med nya sätt att analysera gatunätens form kan vi visualisera hur de skapar olika lägen, vilket gör att vi bättre kan tala om lägen och därmed även medvetet skapa lägen. Om detta kan man läsa mer i Lars bok Measures and meanings of spatial capital.

Därefter tog ett panelsamtal om Nobel Center modererat av Kerstin Brunnberg vid. Deltagare i panelen var Anna Rastner, chef för Nobelprismuseet, Thomas Sandell, chefsarkitekt på Afry Architects och Thorbjörn Andersson, landskapsarkitekt på Sweco.

Kritiken mot planerna har fått mycket utrymme i media, så här skapade vi istället ett forum för att ge fördelarna med bygget större utrymme.

Anna Rastner berättade om hur positivt det kommer bli att få möjlighet att ta emot fler besökare. Som det är nu får många skolklasser inte plats, men det större huset kommer ge chans till fler elever att göra ett besök och förstå Nobelprisets storhet, och se att det handlar om så mycket mer än banketten.

– Med den nya byggnaden kan vi tillgängliggöra kvalificerad forskning och jobba med demokratisering. Byggnaden kommer att rymma ett stort auditorium med plats för 350–400 personer där vi kan ordna seminarier och konferenser, berättar Anna Rastner.

Thomas Sandell berättade att han var lite gnällig från början men blir mer och mer övertygad. De första presentationerna gjorde att många fokuserade på fasaden som först upplevdes lite lådliknande. Men när man får mer förståelse för interiören ser man att det är ett hus som landar och får mänsklig skala.

– Huset har en rationalitet som gör att det kan leva länge och rumsligheten gör att du blir överraskad. Det är ett välbalanserat hus med enorma fönster ut mot Saltsjön och fasadens återbrukade tegel har vackra mönster inspirerade av traditionellt textilhantverk.

Thomas hälsade också att Gert Wingårdh som fick förhinder att delta i panelsamtalet skulle ha sagt att det är ett jävligt bra hus.

  – Jag kan tycka att det blir ett bra hus, men jag är inte säker på om platsen är den rätta, kontrade Thorbjörn Andersson.

Han förklarade att det är viktigt att flödet av människor blir harmoniskt och att han skulle vilja veta mer om vad som kommer hända på kajen.

Anna påminde också om de två stora takterrasser som planeras och som kommer att bli en viktig yta och mötesplats. Hon nämnde också de utmanande förutsättningarna för bygget ovanpå en motorled och med en detaljplan som redan var spikad.

Därefter följde dagens höjdpunkt, prisutdelningen.

Juryn bestående av ordförande Kerstin Brunnberg, Sara Bengtzon, Joachim Berner, Marie Steen och Sanna Arbman Hansing berättade om arbetet med att sålla fram en vinnare bland det rekordstora antalet ansökningar.

Priset delades ut av Per Arwidsson, grundare av Arwidssonstiftelsen, och han berättade först om vikten av att utbilda journalister.

   – Jag slås av enkelheten i Jan Gehls filosofi, vi behöver get back to basics och hitta tillbaka till det humanistiska. En dröm skulle vara att skapa en utbildning inom ramen för Olle Bengtzon-priset. 

Därefter mottog Ola Andersson priset. Ola är arkitekt, författare och krönikör och du kan läsa mer om honom i detta inlägg.

Ett utdrag ur Olas tacktal:

 – Jag är mycket glad och hedrad över Olle Bengtzon-priset. Att få ett pris som delas ut i hans namn, en av de viktigaste och mest engagerade skribenterna under den tid då en stor del av Sveriges städer revs och en ännu större del byggdes, det är stort.

Idag skulle vi verkligen behöva flera journalister av Olle Bengtzons kaliber, som kunde beskriva byggandet i dagens samhälle.

Att skriva som arkitekt är något annat än att skriva som journalist. Vi rapporterar inte, vi försöker inte påverka händelseutvecklingen. Vi skriver för att veta hur vi tänker när vi ritar. Om vi inte kan skriva ned det vet vi inte vad vi gör. Därför måste vi arkitekter skriva om arkitektur, om hur vi bygger våra hus och städer.

Skriver vi inte får det konsekvenser. Vi kan inte bemöta ilskan från de som, med all rätt, anser att det vi bygger inte håller måttet. Nätkrigarna från NIMBY, YIMBY eller Arkitekturupporet får stå oemotsagda. Arkitekterna har lämnat fältet.

Det finns förstås skäl till att det är så idag. Sveriges är ett litet land där ett fåtal stora byggföretag, beställare och byggherrar sedan länge dominerar. Och stora byggföretag, beställare och byggherrar vill ha stora arkitektkontor.

Arkitekten har uppslukats av konsultföretagen. Den arkitekt som signerar ritningarna med sitt namn, inte med en logotyp för ett arkitektföretag, är sällsynt. Och en arkitekt som är tjänsteman på ett konsultföretag kan inte uttrycka sig fritt utan att äventyra arbetsgivarens kontakter med byggherrar och myndigheter. Det är inte populärt bland chefer och kollegor.

Därför är Arwidssonstiftelsen och andras stöd, hjälp och uppmuntran till skrivande arkitekter viktigt. Utan skrivande arkitekter ingen arkitektur.

Tack för ert stöd, tack för priset, tack för att ni finns!

Därefter följde mingel i Moderna museets restaurang. Vi tackar alla deltagare och alla som bidragit till att göra Olle Bengtzon-dagen till en inspirerande och tankeväckande dag!

Foton: Maria Rosenlöf

Om Olle Bengtzon:

Samhällsreportern Olle Bengtzon (1919-2009) skrev om stadsomvandling, arkitektur och bostadsbyggande på ett lättbegripligt och engagerande sätt. Med Olle Bengtzon-priset vill Arwidssonstiftelsen ge dagens journalister möjlighet att verka i hans anda och samtidigt öka intresset och förståelsen för stadsbyggnadsfrågor. Olle Bengtzon var känd för sin skarpa penna och för att alltid stå på allmänhetens sida i debatten om hur landet skulle byggas.