Vem var Olle Bengtzon?

Olle Bengtzon (1919-2009) växte upp på en bondgård i Skänninge, Östergötland. Innan han 32 år gammal anställdes som samhällsreporter på Expressen, arbetade han på Östgötabygdens Tidning, Smålandstidningen i Eksjö och Åhlén och Åkerlunds förlag. Men det var på Expressen som han utvecklades till en av Sveriges ledande journalister i samhällsbyggnadsfrågor. Känd för sin skarpa penna och för att alltid stå på allmänhetens, de vanliga människornas sida i debatten om hur landet skulle byggas. Olle Bengtzon beskrev arkitektur och stadsutveckling på ett för allmänheten begripligt, engagerande och förtydligande sätt utan att vara mästrande. Hans artiklar belyste stadsomvandling, bostadsbyggande och infrastrukturprojekt utifrån medborgarens perspektiv. Han var kritisk till vad han kallade omänskliga förorter, som byggdes under 1960- och 1970-talen. I den av etablissemanget ofta fruktade Expressen-spalten ”Husesyn” gick han till storms mot stadsplanering och samhällsbygge som satte makt och ekonomisk vinning framför de boendes bästa. Hans penna var vass och udden alltid riktad uppåt i samhällshierarkin, som här till exempel när han år 1999, skriver om höga hus; ”malplacerade höghus, som lokalpolitiker i nybildade storkommuner lät resa för att manifestera sin potens även i avlägsna utmarker”. Eller om Västra Frölunda 1965; ”En planlös anhopning av alla sorters mastodonter.

Spridda klungor av stora hus utan påtagliga samband står och skriker mot varandra”. Efter det blev Olle Bengtzon beskylld för att hata höghus. – Det gör jag inte. Höghus kan vara bra, rätt placerade och med vettig funktion, svarade han.

Det kritiska reportaget var hans paradgren. 1971 belönades han med Stora journalistpriset. Motiveringen löd ”För högklassig journalistisk bevakning av bostads- och samhällsbyggandet genom resultatgivande initiativ och kritik.”

Olle Bengtzons ord om arkitektur, bostadsbyggande och samhällsplanering känns, mycket tack vare hans folkbildande stil och förmåga att förmedla tydligt underbyggda resonemang om komplexa företeelser, förvånansvärd aktuella. Så här skrev han till exempel om bostadsbristen i Stockholm 1957; ”Det är märkligt att stockholmarna inte gör revolution. Bostadskrisen i Stor-Stockholm går raskt mot katastrof. Köerna växer för varje dag. Tusentals familjer lider verklig bostadsnöd. Andra hankar sig fram hjälpligt. Men inte utan våndor. Det stora flertalet stockholmare söker större och bättre bostad. Tröstlös väntan i trångboddhet vållar dagligen familjekonflikter och orsakar både fysisk och psykisk sjukdom”.

Bengtzon var även initiativtagare till utmärkelsen Årets stad, som skulle ge uppmärksamhet åt ”beröm- och belöningsvärt bostads- och samhällsbyggande” i landet. Ett pris som gav vinnaren mycket åtråvärd publicitet, ökad turism, souvenirer, vykort, samlartallrikar från Rörstrand och inte minst en stadens egen låt. Missa inte möjligheten att lyssna på till exempel Sven-Ingvars hyllning till hemstaden Karlstad från 1968 eller Towa Carsons och Peter Himmelstrands Eskilstuna-melodi från 1973.

Olle Bengtzon medverkade även som författare och redaktör i flera böcker om bostadsbyggande och samhällsplanering. Efter pensionen tog han initiativ till och arbetade som sekreterare i Forum för samhällsbyggande och arrangerade årliga symposier i Vadstena, vilka resulterat i en rad skrifter som publicerades på 1990-talet. Olle Bengtzon gick bort 2009, men hans ord och gärning lever kvar. Idag behöver vi, mer än någonsin, fler röster som hans i samhällsbyggnadsdebatten.

”Gå mot strömmen. Det är hans program.” /Hyllning i Dagens Nyheter i samband med Olle Bengtzons 80-årsdag.