Play KX i Kings Cross i London.

Play Worker – i barnens tjänst

I centrala London är stadsomvandlingen kring Kings Cross en jätteapparat med stora byggen och miljarder pund i omlopp. Här planeras 50 procent affordable housing och samarbeten med lokala organisationer kring de offentliga miljöerna inte minst för barn. Fastighetsutvecklaren Argent, en av aktörerna i Kings Cross, vände sig till arkitektkollektivet Assemble och bad dem designa en lekplats i området. Nej tack, sa Assemble, men erbjöd sig istället att anställa en play worker och bad om en central yta att vara på. Så skapades lekmiljön Play KX.

Text: Kris Johnson-Jones

Att det behövs bemannade lekplatser, med vuxna som på ett professionellt sätt kan ledsaga barnen i deras lek och skapa trygga och välkomnande miljöer är självklart på många håll i världen. Inte minst i den så kallade adventure playground traditionen. Adventure playgrounds som idé dök upp på 1940-talet i Storbritannien. De kom att spela en betydelsefull roll i uppbygganden av engelska städer efter andra världskriget. Men det tog fart på riktigt under 1970- och 60-talet. I Sverige motsvaras de här lekmiljöerna bygglekplatserna. Yrkesrollen som utvecklats för att stödja barnens fria lek i de hör miljöerna kallas i England för play worker.

Penny Wilson är något av en kändis i play worker-sammanhang. Hon har skrivit och föreläst om barns lek och handlett utbildningar för blivande play workers. Nu jobbar hon för den gren av Assemble som kallas Play och leder det dagliga arbetet på Play KX vid Kings Cross. Sedan mars förra året står all verksamhet still på grund av pandemin men Penny Wilson beskriver hur en vanlig dag för en play worker kan se ut på en adventure playground.

– Jag börjar dagen med undersöka platsen och gör små reparationer och säkerhetskontroller. Sedan skriver jag ner vad som hänt under föregående dag, reflektion är en viktig del av vårt arbete. Och så gör vi en inventering av tillgängligt material; vad finns det för färg och spik och löst material som barnen kan använda. Många lekplatser här erbjuder också mat, det är helt nödvändigt med den sociala situation vi har i England idag, säger Penny Wilson.

Penny Wilson, Assemble Play.

Ansökning av bidrag är en annan stor del av varje play workers vardag berättar Penny Wilson, Play KX är den enda bemannade lekplats i England hon kan komma på som inte finansieras av välgörenhet.

På eftermiddagen dyker barnen upp, vid tre halv fyra ungefär, och så är det öppet till klockan 7. På helgerna brukar det vara öppet mellan 10 och 5.

– Vårt fokus är att erbjuda en inkluderande miljö; ha så kul du kan när du är här utan skada dig själv eller någon annan. Vi försöker inte kontrollera eller bedöma hur barnen beter sig eller hur de presterar. För barnen är det motsatsen till hur det är i skolan. Men det betyder inte att vi inte har gränser, barnen mår bättre när det finns regler att förhålla sig till.

Till Play KX köpte man in byggklossar, resten av materialet är väldigt billigt, det är kartonger, utklädningskläder och konstiga eller roliga föremål.

– Här kan barnen bygga stort och smått, klä ut sig och fantisera fritt, vi drar bara fram våra vagnar med material och sedan möts barnen i sin gemensamma lekvärld över demografiska gränser, det är helt fritt att delta. Det var ganska chockerande för fastighetsutvecklaren att vi på Assemble inte ville bygga något! De hade tänkt sig en snyggt designad lekplats.

Men det krävs en sammanhållen estetik på grund i miljön de befinner sig i, annars kan vuxna uppfatta en adventure playground som ganska stökig. Designskolan Saint Martin ligger granne med Play KX och därifrån har man fått tjusiga organza-tyger, som man använt för sätta ihop en fin färgskala som skapar en estetiskt sammanhållande grund. De investerade också i en röd matta som markerar ett område att vara på, och föräldrarna kan stå vid sidan av, utanför mattan.

–  Här på Kings cross är det väldigt noga kurerat vilka saker vi använder. Vi ser till att hålla det rent. Vi sorterar, viker och städar.

Utklädning och rollekar tar en given plats i Play KX.

Penny Wilsons har en ganska brokig bakgrund, precis många andra play workers. Efter sin konstutbildning jobbade hon först med hemlösa och sedan med barn med särskilda behov, det var då hon blev ”hooked on play”. Penny började leta efter teorier om det hon själv såg, den enorma intelligensen och uppfinningsrikedomen i barnens lek, och hittade Lady Allen of Hurtwood som är frontfigur för arbete med lek i England, och vars tankar många andra byggt vidare på. Även hos barnpsykologen Donald Winnicott och senare Bob Huhges hittade hon ett språk och begrepp för att prata om lek och utveckla arbetet.

– Det var en väldigt lättnad att få bekräftat att det finns många olika typer av lek, säger Penny Wilson, det är svårt att stoppa in lek i en kategori, det handlar inte om inlärning, även om man ibland använder lekfulla sätt att arbeta i pedagogiska sammanhang, men det är inte lek. Lek är allt det vi behöver lära oss som; rollspel, att använda språket, bygga, springa – det som behövs för att vi människor ska överleva! Och våra plastiska hjärnor har behövt den här lekfulla formen för att vi ska bli motiverade att lära oss alltihop; ett barn lär sig hur vattnet sipprar fram när hen försöker hålla det i händerna.

Penny Wilson menar att vi hindrar barns livsviktiga lek när vi begränsar både platserna att leka på och tiden de har för fri lek.

– Förr var barn ute på gatorna och lekte, men nu har vi satt upp en massa begränsningar för hur de kan röra sig. Om vi tittar på allt vi vet om vad barn får av leken – som balans och innovationsförmåga, att upptäcka vad som är ens passion och drivkraft och att andra har andra intressen, alla egenskaper vi behöver för att må bra som människor. Om vi tar bort möjligheten till fri lek kommer vi att få barn med väldigt dålig psykisk hälsa och det kommer att krävas oerhört mycket för att kompensera för den här bristen.

Vad brukar du säga för att få igenom satsningar på lek?

– ­Vad man än vill höra! Ibland pratar de om fetma, eller brottsförebyggande arbete, eller social integration. Jag säger det som passar in i sammanhanget och som är användbart. Det finns ett ständigt behov av att vi som jobbar med lek förklarar och förespråkar fri lek, Lady Allen sa det jättebra redan på sin tid, men det är fortfarande svårt att få folk att lyssna.

På Arwidsson Talks, podden, finns en intervju med Amica Dall, på Assemble, där hon berättar om kontorets arbeta med lekmiljöer. Lyssna här.

Läs Penny Wilsons egna texter

Mer om Assembles lekprojekt på Kings Cross

En av Penny Wilsons egna favoriter är arkitekten Aldo van Eyck som ledde återuppbyggnaden av lekmiljöer i Amsterdam efter andra världskriget och rensade parkerna från nazisternas inflytande. ”Jag brukade åka med mina barn till Amsterdam och de lekte sig fram genom staden.” Foto: Amsterdam City Archive.