Samtal om inkluderande idrottsplatser

Inom ramen för projektet Her City idrottsplatser bjöd Shared City Foundation och Arwidssonstiftelsen in kommuner, forskare och experter för att utbyta erfarenheter vid ett rundabordssamtal 22 september. Under dagen förde gruppen ett samtal om hur tillgången till idrotts- och rekreationsområden kan förbättras för tjejer, och hur kommunernas arbete kan stärkas av aktuell forskning.

Rapporter från Folkhälsomyndigheten och flertalet studier visar att när människor har nära till idrott, grönområden och trygga stråk ökar den fysiska aktiviteten, den psykiska och fysiska hälsan förbättras och samhällsklyftorna minskar. Kommuner som investerar i inkluderande och tillgänglig stadsutveckling kan samtidigt räkna med samhällsekonomiska vinster som färre sjukdagar, minskade vårdkostnader och ökad attraktivitet som bostads- och etableringsort. I internationella studier ser vi att hälsoeffekterna kan motsvara upp till 100 gånger investeringskostnaden. Tillgång till idrott och grönområden handlar inte bara om resurser utan även om utformning och förvaltning.

I dag står unga tjejer i socioekonomiskt utsatta områden långt ifrån den organiserade idrotten. Rapporter från Riksidrottsförbundet visar att drygt hälften av antalet tjejer i dessa områden “saknas” i idrotten, jämfört med tjejer i välbärgade områden där andelen föreningsaktiva uppnår nästan 40 procent.

Begränsningar i den byggda miljön, sociala normer och organisatoriska hinder påverkar hur kommuners anläggningar används, och hur vägen dit ser ut är lika viktig som anläggningens utformning för att tjejer och unga kvinnor ska känna sig välkomna. Under samtalet diskuterades bland annat dessa frågeställningar: Hur omsätts kunskap i praktiken? Vad saknar kommuner idag för att stärka tillgången till rekreationsområden för tjejer? I vilken riktning pekar forskningen?

Medverkande utan inbördes ordning:
Malin Romo, Sundbyberg kommun
Yaël Bratel, Upplands Väsby kommun
Teresa Cuprova Lindholm, Sollentuna kommun
Klara Rosén, Uppsala kommun
Klas Groth, SALAR
Elin Andersdotter Fabre, UN-Habitat
Anna König Jerlmyr, Arwidssonstiftelsen
Angelica Tessmar, Arwidssonstiftelsen
Karin Lobo Lundgren, Spacescape
Neda Khezerian, Changers Hub
Yafet Lemessa, Riksidrottsförbundet

En kort sammanfattning av rundabordssamtalet
Samtalet kretsade kring hur aktiva mötesplatser kan bli mer inkluderande och bidra till hållbar stadsutveckling, med särskilt fokus på barn och unga som idag inte nås av den organiserade idrotten. Trösklarna behöver angripas som en helhet, människorna, aktiviteterna, den fysiska platsen och organisationen runt omkring måste fungera tillsammans.

Vi behöver se till tjejers perspektiv. För att fler tjejer ska använda platserna behövs trygghet, vuxennärvaro och relationer till personer de känner förtroende för. Aktiviteter behöver ha låga trösklar, inte kräva stora förkunskaper och heller inte ständigt kretsa kring tävling. Även andra funktioner som mat, musik, böcker, läxhjälp och sociala ytor kan vara viktiga för att skapa en första väg in. Kombinationen av idrott, lek, kultur, café och sociala ytor kan göra anläggningar mer inkluderande.

Den fysiska miljön är en del av denna tröskel. En välkomnande entré, möjlighet att först vistas bredvid aktiviteten, och grundläggande funktioner som toaletter kan vara avgörande. Principen onstage/ offstage lyftes: alla är inte redo att direkt kliva ut på en öppen aktivitetsyta. Det behövs platser där man först kan titta, umgås och känna sig trygg innan man deltar. Rapporten pekar på betydelsen av entréer, sittplatser, synliga aktiviteter, flexibla miljöer och grundläggande service.

Relationen till målgruppen är minst lika viktig som själva anläggningen. Ungdomar och andra nyckelpersoner med lokal anknytning kan fungera som brobyggare och locka fler till verksamheten. Dialog med unga är viktig, men den måste följas av återkoppling och handling för att bygga förtroende.

Organisation och långsiktighet är en utmaning. Kommunala stuprör, bristande samverkan mellan förvaltningar och svårigheten att gå från enskilda projekt till ordinarie verksamhet återkom som utmaningar. Det behövs intern förankring, personer som driver arbetet, möjlighet att lära av både framgångar och misstag, samt bättre samverkan mellan kommun, föreningsliv, civilsamhälle och näringsliv. Även detta ligger nära rapportens identifierade organisatoriska trösklar och dess slutsats att ett helhetsperspektiv på fysisk miljö, organisation och innehåll är avgörande.

Sammanfattningsvis kunde gruppen konstatera att det inte räcker att bygga en idrottsplats och göra den tillgänglig. För att den ska bli en verklig mötesplats behöver man samtidigt bygga relationer, skapa trygghet, erbjuda flera vägar in, involvera unga och skapa en organisation som kan bära arbetet långsiktigt.