Arwidssonstiftelsen och Danmarks ambassad i Stockholm inledde i onsdags en seminarieserie på temat resilienta städer.
Med utgångspunkt i det faktum att det i tider av ökad oro i vår omvärld är lika betydelsefullt att stärka det civila försvaret som det militära samlade stiftelsen en rad danska och svenska medverkande för en dag full av presentationer och diskussioner.
Säkerhetsläget och motståndskraften i Norden och Sverige, Robert Egnell, rektor på Försvarshögskolan
Robert Egnell fångade det geopolitiska läget som råder och belyste de många globala hot vi står inför: Rysslands anfallskrig mot Ukraina, eskalerande klimatförändringar, terrorhot och radikalisering, internationell brottslighet, extrem fattigdom och risken för fler pandemier.
Hotet mot demokratin är stort och vi ser hur USA just nu förvandlas till en auktoritär regim där attackerna mot media, rättssamhället och universiteten är oerhört allvarliga.
Dessa hot i kombination med att vi just nu inte har förmågan att samarbeta internationellt gör att vi befinner oss i en oerhört negativ spiral. Vi har gått från att lösa problem tillsammans till ett internationellt samhälle med konkurrens och konflikt.
Därtill är vi inne i en era av enorm teknisk utveckling.
För att klara av utmaningarna behöver vi konkurrenskraft, innovationskraft och flexibilitet. Vi måste ligga i den absoluta forskningsfronten, annars hamnar vi efter. Universiteten är lika viktiga som vapen, det är inte det samhälle som har flest stridsvagnar som kommer att segra.
Lärdomar vi kan hämta från Ukraina är att när kriget är ett faktum finns ett enormt engagemang hos civilbefolkningen, den stora utmaningen är främst att skapa bäst effekt av engagemanget och få staden att fortsätta fungera även under krig. Men resiliens bygger på tillit och engagemang, och i gråzonen innan ett krig görs många försök att slå hål på den tilliten genom desinformation och mindre attacker för att luckra upp ett samhälle.
– Därför är det oerhört viktigt att jobba med sammanhållningen. Vi behöver samlas i föreningar, idrottsklubbar, syjuntor och lokala nätverk för att öka den mellanmänskliga förståelsen. Att vi isolerar oss är det farligaste som kan hända och den arkitektoniska utmaningen är att skapa gemensamma mötesplatser och sociala sammanhang.
Vid en deltagarfråga om den mentala hälsans roll när det gäller beredskap poängterar Robert hur viktig kulturen är. Kulturinstitutioner måste fortsätta fungera och kulturpolitiken måste in i beredskapstänket för att människor ska kunna mötas genom kultur som skapar mening och förståelse i svåra tider.
Städernas roll i relation till säkerhet och resiliens, Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap och terrorforskare vid Försvarshögskolan
Magnus Ranstorp presenterade en rad tänkvärda punkter:
När det gäller stadsutveckling visar erfarenheten att säkerhetsåtgärder fungerar bäst om de ger något tillbaka till invånarna. Man stärker den sociala motståndskraften genom att skapa vardagsvärden. Till exempel bromsar inte bara nya grönomården klimatkrisen utan de bidrar också till mer rörelse och starkare lokala nätverk.
Magnus lyfte fram de danska fælleshusen som goda exempel på mötesplatser. Fælleshus är en slags gemenskapshus som finns i många bostadsområden med bland annat kök, tvättstuga, bastu och kontor.
– Försvarsvilja inte är något som skapas i kris utan den uppstår i den stad där människor lever i varje dag och känner tillhörighet. En stad som är levande, inkluderande och begriplig.
Magnus berättar att han ofta är ute i utsatta områden och poängterar att det är en väldigt liten klick som gör platserna osäkra. Det vi ska fråga oss är hur vi bygger in både beredskap och inkludering. De sociala aspekterna och tekniken är lika viktiga. Vi behöver förstå den hybrida hotbilden, och för oss alla innebär det att lämna stuprören och planera för vardag och kris samtidigt.
Stadens verktyg för att integrera politikens agendor i stadsutvecklingen, Tina Saaby, Dansk Byplan Lab
Tinas presentation kretsade bland annat kring att vi behöver städer och områden som inte bara anpassar sig till kriser utan också utvecklas i en starkare riktning. Utmaningar kan vändas till positiva förändringar och användas som drivkraft för innovation. För att åstadkomma det behöver vi samarbeta mer genomgripande och tvärvetenskapligt.
Vi behöver få till mer dialog och fler gemensamma processer mellan till exempel stadsutvecklare, arkitekter, kommuner, polis, ingenjörer, investerare, fastighetsägare och medborgare.
Tina berättade att man kan förbättra trygghet med enkla men genomtänka medel. Gatubelysning placerad längre ner på fasader ger till exempel en tryggare känsla än lampor placerade högt upp över en gata eftersom skuggorna blir skarpare i det senare exemplet.
– De investeringar vi gör för att skapa mer motståndskraftiga städer ska också bidra till att öka de arkitektoniska kvaliteterna och livskvaliteten för medborgarna. Vi bör lägga vikt på att uppnå så många synergieffekter som möjligt.
Som exempel visar Tina vackra stenklot som fungerar både som utsmyckning och terrorskydd framför viktiga byggnader i Köpenhamn.
Tina poängterar också vikten av mänsklig kontakt för att skapa trygghet och att något så enkelt som att titta varandra i ögonen och le kan göra stor skillnad.
Tillsammans stärker vi det civila försvaret, Mikael Jeppson, beredskapsdirektör på Länsstyrelsen
Mikael berättade om Länsstyrelsens roll, det svenska systemet, hur de mobiliserar och hur myndighetsvärlden samarbetar.
Länsstyrelsen ska minska sårbarheten i samhället och utveckla länets samlade förmåga att hantera samhällsstörningar vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Länsstyrelsens roll är att ge en tydlig inriktning och goda planeringsförutsättningar för de aktörer som bidrar till att minska sårbarheten i samhället och samtidigt stärka vår egen förmåga.
– Försvarsmakten planerar för att Ryssland inom tre år kan attackera Sverige eller närliggande länder. Situationen är allvarlig men vi har mycket på gång. Vi arbetar med krisberedskap och en enorm mobilisering, ett omfattande samarbete pågår mellan Försvarsmakten och andra myndigheter. Länsstyrelsen håller ihop och rapporterar till regeringen.
Några exempel på Länsstyrelsens uppdrag inom beredskap är stöd till kommuner, kärnenergiberedskap, skydd av civilbefolkningen och livsmedelsberedskap.
Ett exempel Mikael lyfter fram är hur de samarbetar med MCF (tidigare MSB) och näringslivet för att stärka även företagens beredskap vid kris eller krig. En broschyr har tagits fram med råd kring att planera, öva, utbilda och stärka verksamheters motståndskraft. Något som bör finnas är till exempel utskrifter med kontaktuppgifter till anställda och kunder för att kunna nå dem även vid en digital störning.
– Vårt yrkesverksamma liv kommer färgas av att jobba med dessa frågor. I grunden handlar det om att Försvarsmakten ska göra sitt uppdrag och skydda civilbefolkningen. Länsstyrelsens roll är att ge en tydlig inriktning, samordning och goda planeringsförutsättningar.
Case: Erfarenheter från Aarhus, Anders Tyrrestrup, Aart Architects
Med utgångspunkt i tre projekt i Aarhus berättade Anders om sin syn på resiliens i stadsutveckling. Hur Aart Architects i Universitetsbyn utvecklat ett stort område med äldre bebyggelse genom att både stärka den historiska potentialen och skapa utrymme för modernt liv. Man har siktat på att skapa en universitetsstad som lever dygnet runt med fokus på samlingsplatser och öppna, inkluderande miljöer.
– Stadens styrka ligger i dess öppna rum, inte i dess murar.
Även i området Sydhavskvarteret har Aart fokuserat på social hållbarhet och levande bottenvåningar. Differentierad hyra har gjort att de har kunnat ge utrymme för kulturutövare och konstnärer som får hyra till lite lägre kostnad.
I miljonprogramsområdet Gellerup är utmaningarna stora men man utvecklar för att skapa gemenskap genom att involvera invånarna tidigt och på riktigt och stärka lokala identiteter.
Case: Resilience House, Carolina Wikström, Europan och Pilvi Vanamo, Pilvi & Lönnqvist
Carolina och Pilvi berättade om den prototyp de håller på att utveckla för ett så kallat resilience house, ett hus som ska vara helt självförsörjande och klara sig off grid utan kommunal infrastruktur vid till exempel kris eller krig.
Teamet utvecklade från början huset i Tanzania, och nu arbetar de med att implementera lärdomarna i en nordisk kontext. Prototypen de tar fram är i attefallsstorlek och tänkt att kunna byggas på en villatomt eller intill en bostadsrättsförening.
Huset har solcellspaneler och vatteninsamling på taket, vattenreningsfilter, ett badrum med förbränningstoalett, naturlig ventilation, ellagring, gråvattenhantering och en vedspis både för matlagning och för att ge mysfaktor.
Diskussion: Hur vi bemöter vi framtidens hot genom stadsutvecklingen?
Under dagen fick deltagarna identifiera varsin sårbarhet i samhället och ge förslag på en möjlig lösning. Många intressanta vinklar belystes:
- Vid brist på skyddsrum, skulle vi kunna utnyttja trapphus?
- Kan vi aktivera grannsamverkan kring bredare frågor som beredskap och trygghet?
- Ensamhet och isolering är en sårbarhet. Kan vi skapa gemensamma byggnader, till exempel hus som rymmer både äldreboende och studentbostäder för att motverka detta? Hur aktiverar vi mötesplatser och torg? Kan bibliotek och byggnader inspirerade av danska fælleshus fungera som mötesplatser?
- Vi har en åldrande befolkning och i samband med att klimatet blir varmare är det en riskfaktor. Vi behöver tänka på helheten och förbättra både inom- och utomhusmiljön för att skapa svalare boenden.
- En sårbarhet är att vi inte kommunicerar tillräckligt mellan stadsutveckling och beredskap. Vi behöver ta fram konkreta exempel på hur vi utformar miljöer med båda aspekterna i åtanke.
- En utmaning är att få fart på initiativen och det egna ansvaret istället för att sitta och vänta på att någon ska tala om för oss vad vi ska göra. Hur gör vi för att processerna inte ska bli oändliga, kan vi till exempel ha en krislagstiftning?
- En sårbarhet är att mycket av samhället redan har byggts, men inte efter rådande världsläge. Hur anpassar vi det som redan är byggt?