Så styr digitaliseringen framtidens skola

Skolan är på väg mot ett systemskifte där den snabba teknikutvecklingen och nya sätt att skapa och sprida kunskap även kräver nya typer av skollokaler, det menar Frida Monsén som är lärare i grunden och har jobbat med skolutveckling och digitalisering de senaste 10 åren.

Text: Kris Johnson-Jones

Vad ser du kommer att förändras mest de kommande åren när det gäller skolans arbetssätt?

– Digitaliseringen är en stor samhällsdrivare och driver utvecklingen på så många olika plan, skolan och lärandet är inget undantag. Det är lätt att tänka att man bara ska digitalisera redan existerande processer – jag har en bok i papper, och gör den digitalt – men det är den lilla delen. Digitaliseringen förändrar i grunden hur man bedriver skolarbete.

Frida Monsén beskriver att skolan traditionellt bygger på slutna kunskapssystem, det vill säga att läraren eller läroboken sitter på kunskapen och förmedlar den till eleverna. Nu går vi från ett institutionellt samhälle med slutna kunskapssystem mot öppna nätverk där information finns tillgänglig för alla.

– En del i det här skiftet är att själva grundstrukturen luckras upp, men vad innebär det för hur vi jobbar och vad eleverna behöver lära sig? Både i skolan och i arbetslivet blir det då allt viktigare att lära att lära – för vi vet inte vad som kommer att vara relevant kunskap i framtiden. Det handlar om hur vi lär oss och hur jag kan driva mitt eget lärande. Om vi fortsätter med att bara ha auktoriteter i skolan som talar om för mig vad jag ska göra blir jag inte förberedd för arbetslivet.

Skolans lokaler av idag är lärarcentrerade; läraren står på ett podium längst fram i klassrummet. Nu behövs i stället lokaler som är elevcentrerade, menar Frida Monsén, och som stöttar elevernas möjlighet att lära sig de förmågor de behöver i vuxenlivet.

– Vi behöver gå mot en förmågebaserad undervisning; det kan vara kognitiva förmågor som analysförmåga och kritiskt tänkande som går brett över alla ämnen, kreativa och innovativa förmågor – att ta ett innehåll och skapa något nytt utifrån det, och emotionella och sociala förmågor som behövs både i skolan och i framtidens arbetsliv. Men om vi fortsätter bygga som vi alltid har gjort kommer vi stötta det lärande vi alltid har haft.

Utöver arbetssätt kopplade till förmågor innebär ett öppet kunskapssystem att man inte bara konsumerar utan även är med och producerar kunskap. Även det kräver andra lokaler – vissa ska göra film, andra ska göra podcast eller bygga någonting.

– Vi behöver lokaler som är anpassade för olika typer av aktiviteter och möjligheter att kunna skapa rum i rummet. Eleverna behöver kunna reflektera, det behövs plats för det laborativa, att kunna testa och bygga. Man behöver kunna visa och dela kunskap med andra på både digitala och fysiska ytor.

– Vi behöver tänka vilken typ av lärande-aktiviteter det handlar om – inte bara tänka bildsal eller slöjdsal. Om jag vill bygga något i matte, har jag förutsättningar att göra även det? Om vi jobbar med visuell kommunikation i svenska kan jag spela in ljud och video, kan jag sätta upp en green screen? Och ibland måste man kunna stänga dörren och samla alla elever i en vanlig traditionell undervisning. Men vi ska inte tänka antingen eller utan hur vi resurseffektivt och ytsmart kan lösa alltihop, möbleringen ska kunna ändras och man ska kunna skärma av.

Frida Monsén lyfter även fram vikten av att lära ut självledarskap, eftersom det krävs i allt högre grad i arbetslivet. Men att läraren ska jobba med självledarskap betyder inte att abdikera från sitt eget ledarskap. Vissa elever behöver mer struktur.

– Det handlar inte om att alla ska vara i samma form – då gör vi bara samma som förut – fast med ett nytt innehåll. Vi behöver lära ut självledarskap för att det behövs, men anpassa även detta lärande till de individer som vi har framför oss.

– Att planera för en dokumentärfilm kräver enormt många sociala förmågor, att kunna samarbeta, vara lyhörd ta in andras perspektiv, skapa en historia, visuell kommunikation och så vidare. Detta är den stora utmaningen som skolan har framför sig, det skiftet sker inte av sig själv. Även om vi bygger lokaler som stöttar självledarskap måste vi ju ändå ha en pedagogik; vad är ett gott samarbete, vad innebär det att ta ansvar och att koppla beteenden till de förmågor som ska utvecklas.

Frida Monsén arbetar med så kallad gamification eller spelifiering som sätt att tydliggöra lärandeprocessen. Inom spelets ram vet spelaren/eleven vad som skapar framgång och vilka ”monstren” är.

– Spel har ett inbyggt lärandesystem där du misslyckas 80 procent av tiden – det blir testmiljöer som direkt ger feedback på ett relevant sätt. Många lärare har nytta av att testa att ge återkoppling i en spelifierad ram, och visa hur det hänger ihop med elevens progression. När man sedan plockar bort den spelifierade ramen finns verktygen kvar; detta kan jag använda för att öka min koncentration, här är mina boosters och mina monster.

Det är ett stort och intressant utvecklingsarbete som behövs, men just för att lärarna och skolan arbetar med lärande behöver man utveckla sig kontinuerligt och lära nytt.

– Om inte vi kontinuerligt lär oss hur ska vi då på ett trovärdigt sätt få eleverna att pusha sina gränser? Ägna dig bara åt det du är bra på för det gör jag, du är medelbra på matte och det kommer du alltid att vara! Det handlar om trovärdigheten för skolan som institution, det finns en stor tilltro till lärarens professionella kompetens men samtidigt mycket rädsla i skolsystemet. Men du kan inte bygga en institutions utveckling på rädsla att göra fel.

När det gäller ombyggnation, finns det skolor som är extra svåra att ändra?

– Jag har även jobbat med skolor från 1960-70 talet och hur vi kan tänka nytt kring de rummen. Vi behöver till exempel fundera på ifall alla måste ha ett eget klassrum. Kan vi göra om de här två rummen till miljö för laborativ matematik, kan vi öppna upp den här ytan, kan vi slå ihop ytor? Det kan även behövas ändring av schemaläggningen till exempel, det är många olika delar som ska hänga ihop, från administrationen till det pedagogiska. Det är oerhört viktigt att man gör ombyggnationen i samklang med den pedagogiska visionen.

Var befinner vi oss i utvecklingen i dag? Är alla med på att ditt scenario kommer att slå igenom?

– En del blir extremt och tror att detta handlar om ett motstånd mot kunskap. Så är det givetvis inte, men idag är det mycket svårare att förutsäga vilken kunskap som kommer vara relevant i framtiden eftersom utvecklingen går så snabbt. – det finns olika läger och det här är inte allmänt vedertaget ännu. Men idén om flippade klassrum har slagit igenom stort, det vill säga att själva innehållsförmedlingen – att läsa och titta på saker – görs på egen hand och tiden i klassrummet används till att diskutera och jobba ihop.

Har du några exempel på skolbyggnader som funkar bra för framtidens lärande?

– Skapaskolan i Huddinge tycker jag är ett riktigt bra exempel, skolutveckling är inte enkelt! Men det finns så enormt mycket duktiga lärare och de söker sig till skolor som har bra lokaler.

Vad har du för brief till arkitekten som ska rita framtidens skola? 

– Jag vill ha lokaler som uppmuntrar till aktiva elever som ges möjlighet att träna på olika förmågor. En miljö som är harmonisk där den behöver vara harmonisk och kan ge energi där det behövs. Jag vill kunna jobba med mindre grupper och större grupper, det ska vara tryggt och finnas möjlighet att dra sig undan. Och det ska finnas ett stabilt elnät! Alla kommer att ha minst tre devices var.