Ramverk för social hållbarhet

I ett Vinnova-finansierat projekt vill Tyréns, Lunds kommun och Skanska tillsammans formulera ett nytt och tydligt ramverk för att följa upp social hållbarhet inom plan- och byggprocessen. ”Vi som konsulter från Tyréns sida ser det här behovet hela tiden”, säger projektledaren Frida Franzén.

Text: Kris Johnson-Jones

Även om social hållbarhet finns med i måldokument och i styrsignaler faller sociala värden ofta bort på vägen i konflikt med andra målsättningar där det finns tydligare lagstiftning – till exempel miljöhänsyn. En av målsättningarna med Vinnova-projektet är därför att överföra beprövade verktyg från ekonomisk och miljömässig hållbarhet till sociala frågor.

Vad ser ni för vinster med att använda verktyg från arbetet med miljömässig hållbarhet?

– En av vinsterna är att det finns metodik utarbetad som förhoppningsvis är förankrad hos tjänstemän och andra aktörer. Social konsekvensbedömning (SKB) är ett bra exempel på detta, den har utvecklats ur metodiken med miljökonsekvensbedömningar (MKB), det ger stora igenkänningsvinster och det finns en bra förståelse hos dem som jobbar på miljösidan att kunna integrera sociala värden i en MKB, säger Frida Franzén.

– I grunden handlar det om en rättvis fördelning av resurser – vem får ta nyttan och vem får ta kostnaderna av olika investeringar.

Vad är svårigheterna med att överföra metoder från miljö- till sociala frågor?

– En svårighet är att lagstiftningen inte är lika stark, social hållbarhet är ett paraplybegrepp som innehåller en massa saker där vissa styrs av en stark lagstiftning och andra inte.

Varför vill ni göra detta nu?

– Vi som konsulter från Tyréns sida ser det här behovet hela tiden – till exempel att social hållbarhet alltid måste definieras om – det finns inget att utgå ifrån som alla vi aktörer kan vara överens om. Tillsammans med våra partners på Skanska och Lunds kommun har vi sett att höga ambitioner ofta försvinner på vägen och behöver följas tydligare från strategi till genomförande.

– Vi saknar sätt att värdera och följa upp sociala värden. I ett adaptivt samhälle måste vi kunna testa saker och se om de fick den effekt man ville ha och kunna värdera både insatser och styrmedel. Vi vill alla kunna styra sociala insatser och åtgärder mot det som verkligen gör effekt.

En av metoderna som projektet ska titta på kallas social balansering och hämtas från den miljömässiga verktygslådan, där man pratar om ekologisk kompensation eller balanseringsprincipen. Det går ut på att titta på vilka värden som finns och vilka som är oersättliga.

Men hur hittar man nyckeltal att jobba med som är lika tydliga som koldioxid är för den miljömässiga hållbarheten?

– Det finns egentligen ganska mycket indikatorer för hur resurserna är distribuerade, en del av dem är skrivbordsuppgifter och en del handlar om självskattning, man kan exempelvis titta på sysselsättning eller närhet till grönområden. Fördelen med att jobba med människor är att det alltid går att fråga dem!

En svårighet med att hitta ett gemensamt språk för sociala värden är att lösningar på samhällsproblem skiljer sig åt beroende på politiska värderingar, hur kan man komma runt det?

– Vi har egentligen liknande problem på det ekologiska området – att å ena sidan lösa problemen med teknik och å andra sidan ställa om samhället. Ramverket måste därför vara både kommunikativt och intuitivt. Även om det finns ett intrikat system av indikatorer bakom måste grunden vara väldigt lättillgänglig.

– Om politiken får en tydligare kunskap om vilka sociala insatser vi kan värdera och följa upp tror jag att det kan bli enklare att prioritera och jobba mot ett gemensamt mål, även om det kanske inte förenar olika politiska falanger.

Frida Franzén ser framförallt en stor fördel med att ha Lunds kommun med i projektet.

– Som ansvariga för att planera den fysiska miljön är kommunerna nyckelaktörer och kan ställa krav. Det finns ofta varierande grad av kunskap både hos beställare och exploatörer, med större tydlighet och bättre framförhållning på vilka krav som kommer kan det bli bättre effektivitet i hela processen.

– Vi vet att vissa åtgärder har större effekt, vi vill bort ifrån att social hållbarhet bara blir fluff och att åtgärder riskerar att petas bort i processen för att det är för svag lagstiftning.

Ert projekt är på tre år men de flesta sociala investeringar ger resultat först på längre sikt – vad hoppas ni hinna se?

– Det är en svår fråga, i bästa fall hinner man titta på de kortsiktiga effekterna. Men jag tror mer att det handlar om att utveckla den gemensamma förståelsen och att sätta i gång tänket med att mäta och följa upp. Vissa av fallstudierna kommer ju att fortsätta och kan utvärderas om 10 eller 15 år, även efter projektet.

Det pågår andra projekt inom det här området, som försöker ringa in och förtydliga hur vi ska följa upp social hållbarhet, hur hakar ni i dem?

– Vi vill inte främst göra något nytt, utan koppla ihop befintliga verktyg och metoder, titta på hur andra länder har löst frågan och vilka andra och rörelser som pågår. Det viktiga är att bygga en låda där många olika saker kan ligga. Att det finns flera olika projekt är bara en positiv del av allt som pågår. Det behöver vara så inom forskning och utveckling att olika aktörer testar olika saker, vissa initiativ kommer säkert med tiden att flyta ihop och vissa kommer att försvinna.

Berätta om samarbetsparternas olika roller.

– Vi på Tyréns kommer att projektleda och även vara ansvariga för några av arbetspaketen. På Skanska finns stor kunskap om hur det är att bygga för social hållbarhet och där kommer vi att kunna hitta relevanta fallstudier. Lunds kommun har en stor och viktig del i projektet, där kan vi göra genomlysningen av hur man jobbar nu, var saker faller bort och var kunskapen kring social hållbarhet finns. Här kommer vi också att jobba med fallstudier; att kunna följa hur ansvaret fördelas inom kommunen och mellan kommun och investerare är en jätteviktig del, säger Frida Franzén.